Hoppa till innehållet

Iocaste

Från Wikipedia
För gestalten i grekisk mytologi, se Iokaste.
Iocaste
Animation av Iocaste från tre bilder tagna år 2001 av Canada–France–Hawaii Telescope
Upptäckt
UpptäckareScott S Sheppard m.fl[1]
Upptäcktsdatum23 november 2000[1]
Beteckningar
AlternativnamnS/2000 J 3
Uppkallad efterIokaste
Omloppsbana
Halv storaxel20 723 000
Excentricitet0,2874
Siderisk omloppstid609,427
Inklination147
Fysikaliska data
Medelradie2,5
Massa1,9 × 1014
Medeldensitet~2,6
Ytgravitation (ekvatorn)0,0019
Albedo0,04

Iocaste (Jupiter XXIV, S/2000 J3) är en av Jupiters mindre yttre månar. Den upptäcktes den 23 november 2000 av en grupp astronomer vid University of Hawaii under ledning av Scott S. Sheppard.[1] Den fick först den tillfälliga beteckningen S/2000 J3 och uppkallades senare efter Iokaste som älskades av Zeus och födde honom en son i den grekiska mytologin. Skall inte förväxlas med Iokaste, Oidipus moder.

Omloppsbanans egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Iocaste kretsar kring Jupiter på ett medelavstånd av 20 723 000 kilometer, på 631 dagar 7 timmar och 12 minuter. Banans excentricitet är 0,2160 med en lutning på 149,429° i förhållande till Jupiters ekvatorialplan. Den roterar kring Jupiter i en retrograd bana, det vill säga månen rör sig åt motsatt håll i förhållande till planetens rotation. På grund av dess banegenskaper tillhör den Ananke-gruppen.

Fysiska egenskaper

[redigera | redigera wikitext]

Iocaste har en genomsnittlig diameter på 5,2 kilometer och densiteten är uppskattad till 2 600 kg/m3 vilket kan tyda på att den är uppbyggd av silikater och fruset vatten. Den har en mörk yta med en albedo på 0,04 vilket betyder att enbart 4 % av solljuset som träffar den reflekteras. Den skenbara magnituden är 21,8.

  1. ^ [a b c] ”Iocaste” (på engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/jupiter-moons/iocaste/in-depth/. Läst 14 augusti 2019.