Hoppa till innehållet

Alitam

Från Wikipedia
Alimat
Strukturformel alimat
Systematiskt namn(3S)-3-amino-4-[ [(1R)-1-methyl-2-oxo-2-[(2,2,4,4-tetramethyl-3-thietanyl)amino]ethyl]amino]-4-oxobutanoic acid
Övriga namnL-alpha-Aspartyl-N-(2,2,4,4-tetramethyl-3-thietanyl)-D-alaninamide
Kemisk formelC14H25N3O4S
Molmassa331,431 g/mol g/mol
CAS-nummer80863-62-3
SMILESO=C(NC1C(SC1(C)C)(C)C)[C@H](NC(=O)[C@@H](N)CC(=O)O)C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Alitam är ett asparaginsyrainnehållande dipeptidsötningsmedel, som utvecklades av Pfizer i början av 1980-talet och marknadsförs för närvarande i vissa länder under varumärket Aclame.[1]

De flesta dipeptider är inte söta, men den oväntade upptäckten av aspartam 1965 ledde till en sökning efter liknande föreningar som delade dess sötma. Alitam är ett sådant andra generationens dipeptidsötningsmedel. Neotam, utvecklat av ägarna till varumärket NutraSweet, är ett annat.

Alitam är ca 2 000 gånger sötare än sackaros (bordssocker),[2] ca 10 gånger sötare än aspartam och har ingen eftersmak. Dess halveringstid under heta eller sura förhållanden är ungefär dubbelt så lång som aspartam, även om vissa andra konstgjorda sötningsmedel, såsom sackarin och acesulfamkalium, ännu är mer stabila. Till skillnad från aspartam innehåller alitam inte fenylalanin och kan därför användas av personer med fenylketonuri.

Alitam är godkänt för användning i Mexiko, Australien, Nya Zeeland och Kina men ännu (2022) inte i EU och har tilldelats E-numret E956. Danisco har dragit tillbaka sin framställan om att använda alitam som sötningsmedel eller smakämnen i livsmedel i USA.[3]

Sweeny tar också upp en förening med en sötma på 1 200 gånger högre än sackaros i sin granskning,[4] av US Patent 4,411,925 baserat på en NH-CH (cyklopropyl) tert-butyl (Ex 6). Ex 5, med NH-CH(cyklopropyl)2 är också 1 200 gånger högre än sackaros. Dessa är bra grund för andrahandsval.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Alitame, 11 januari 2022.
  1. ^ Ellis, J. W. (1995). ”Overview of Sweeteners”. Journal of Chemical Education 72 (8): sid. 671–675. doi:10.1021/ed072p671. Bibcode1995JChEd..72..671E. 
  2. ^ Laura Halpin Rinsky; Glenn Rinsky (2009). The Pastry Chef's Companion: A Comprehensive Resource Guide for the Baking and Pastry Professional. Chichester: John Wiley & Sons. Sid. 5. ISBN 978-0-470-00955-0. OCLC 173182689. https://archive.org/details/pastrychefscompa00rins. 
  3. ^ ”Notice of withdrawal of petition: docket No. FDA-1986-F-0277 (formerly docket No. 1986F-0364)”. Notice of withdrawal of petition: docket No. FDA-1986-F-0277 (formerly docket No. 1986F-0364). Food and Drug Administration. https://www.fda.gov/OHRMS/DOCKETS/98fr/E8-13998.pdf. 
  4. ^ Sweeny, James G.; D'Angelo, Lihong L.; Ricks, Edith A.; Iacobucci, Guillermo A. (1995). ”Discovery and Synthesis of a New Series of High-Potency L-Aspartyl-D-.alpha.-aminoalkanoyl-(S)-.alpha.-alkylbenzylamide Sweeteners”. Journal of Agricultural and Food Chemistry 43 (8): sid. 1969–1976. doi:10.1021/jf00056a003. ISSN 0021-8561. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]