Hoppa till innehållet

Projekt 671 Jorsj

Från Wikipedia
Projekt 671 Jorsj
En ubåt av typen Projekt 671 i ytläge.
En ubåt av typen Projekt 671 i ytläge.
Allmänt
TypAtomubåt
FöreProjekt 627 Kit
EfterProjekt 671RT Sjomga
Fartyg tillhörande klassenK-38, K-69, K-147, K-53, K-306, K-323, K-370, K-438, K-367, K-314, K-398, K-454, K-462, K-469, K-481
Tekniska data
Deplacement4250 ton
Deplacement i u-läge6085 ton
Längd92,5 meter
Bredd10,6 meter
Djupgående7,25 meter
Framdrift
FramdriftAtomdrift
Kraftkälla2 × VM-4 tryckvattenreaktorer
Huvudmaskin2 × OK-300 ångturbiner
Maskinstyrka31 000 hk
PropellrarEn sjubladig propeller
Hjälpmaskin2 × PG-137 elmotorer på 375 hk vardera
Prestanda
Hastighet11,5 knop
Fart i u-läge32 knop
Dykdjup400 meter
Aktionstid60 dygn
Lastförmåga
Besättning76
Beväpning
Bestyckning6 × 533 mm torpedtuber
Torpeder18 torpeder
Minor32 minor i stället för torpeder
RobotarS-10 Granat (Projekt 671K)
RPK-2 Vjuga (Projekt 671B)
SensorerRadar: RLK-101 Albatros
Sonar: MGK-300 Rubin lågfrekvenssonar
MG-509 Radian-1 högfrekvenssonar

Projekt 671 Jorsj (ryska: Ёрш (gärs), NATO-rapporteringsnamn Victor I-klass) var det första i en serie atomdrivna ubåtar tillverkade för Sovjetunionens flotta från 1960-talet. Femton ubåtar byggdes av denna första version.

Erfarenheter från Projekt 627 Kit visade att en atomdriven ubåt behövde bättre sensorer och lägre ljudnivå för att effektivt kunna ta upp kampen med fientliga ubåtar. Första generationens atomubåtar hade dessutom notoriskt osäkra reaktorer och en ny generation ubåtar med modernare reaktorer var önskvärd.

Jämfört med Projekt 627 fick den nya ubåten ett modernare utseende med ett droppformat skrov och enbart en propeller. Att ha endast en propeller minskade ljudnivån, men ökade risken för att ubåten skulle bli manöveroduglig om propellern skadades. Därför installerades två ”utombordare” med elektriska motorer längst ut på aktre stabilisatorerna.

Projekt 671B

[redigera | redigera wikitext]

De tre ubåtarna K-314, K-454 och K-469 modifierades för att kunna avfyra ubåtsjaktroboten RPK-2 Vjuga. Dessa robotar kunde avfyras från 60 meters djup och kunde bära en ubåtsjakttorped eller kärnladdad sjunkbomb i kastbana upp till 40 km. Från periskopdjup kunde roboten även styras i flykten med kontrollsystemet Neva-2.

Projekt 671K

[redigera | redigera wikitext]

En ubåt, K-323, modifierades för att kunna avfyra kryssningsroboten S-10 Granat. Den fick även modernare hydrofoner i form av MGK-400 Rubikon lågfrekvenssonar och MG-519 Arfa högfrekvenssonar.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]