Orion (stjärnbild)

stjärnbild vid ekliptikan
För andra betydelser, se Orion (olika betydelser).

Orion (samma på latin) är en av stjärnhimlens bäst kända stjärnbilder.[1][2] Den sträcker sig över himmelsekvatorn. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3][4]

Orion
Orion
Lista över stjärnor i Orion
Latinskt namnOrion
FörkortningOri
Rektascension5 h
Deklination+5°
Area594 grad² (26:e störst)
Huvudstjärnor7
Bayer/Flamsteedstjärnor81
Stjärnor med exoplaneter10
Stjärnor med skenbar magnitud < 38
Stjärnor närmare än 50 ljusår8
Ljusaste stjärnanRigel, Beta Orionis (0,12m)
Närmaste stjärnanGJ 3379 (17,51 )
Messierobjekt3
MeteorregnOrioniderna, Chi-orioniderna
Närliggande stjärnbilderOxen
Eridanus
Haren
Enhörningen
Tvillingarna
Synlig vid latituder mellan +85° och −75°
Bäst synlig klockan 21:00 under januari.

Historik

redigera

Orion var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

Mytologi

redigera

Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi. Berättelserna om Orion är mycket olika varandra och flera olika historier existerar om hur han blev en stjärnbild.

En historia berättar att gudinnan Artemis dödade honom av svartsjuka, en annan att hon blev lurad av den svartsjuke Apollon att döda honom. Ännu en berättar att Orion sade att han inte var rädd för några varelser på jorden. Då skickade gudarna en skorpion som stack ihjäl honom. Därefter blev både Orion och Skorpionen stjärnbilder.

Allmänt

redigera
 
Trapetset i Orion i infrarött och synligt ljus.

Orion är full av ljusstarka stjärnor, i flera fall mycket luminösa stjärnor av B- och O-typ.

Orion är en av de få stjärnbilderna där många av stjärnorna ligger nära varandra i rummet; åtskilliga av dess luminösa stjärnor utgör en så kallad OB-association av stjärnor med liknande rörelseriktning genom Vintergatan, och som en gång bildades i närheten av varandra.

Orion är också hemvist för flera stjärnbildningsområden, dels den spektakulära Orionnebulosan (M42), klart synlig för blotta ögat om förhållandena är de rätta, med multipelstjärnan (fyra stjärnor) Trapetset i Orion i centrum. Där finns också T-Tauri-associationer, som är osynliga i synligt ljus, men synliga i infrarött. I Orionnebulosan finns det många Bok-globuler, där en del utgör protoplanetariska skivor runt nybildade stjärnor som fortfarande är insvepta i döljande stoft.

Angränsande stjärnbilder

redigera
 

Från Orion är det lätt att identifiera andra stjärnor. Man kan lokalisera alla stjärnor i Vintersexhörningen genom att utgå från Orion. Om man följer bältets linje mot sydväst så hittar man Sirius, himlens ljusaste stjärna. Förlänger man bältets linje mot nordöst hittar man Aldebaran. Om man förlänger linjen mellan Rigel och Betelgeuse mot nordväst hittar man Castor och Pollux, de ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden Tvillingarna, och förlänger man linjen från sydvästra stjärnan upp genom den nordöstra kommer man till Capella. Följer man slutligen Betelgeuse västerut så hittar man Procyon i Lilla hunden.

Stjärnor

redigera
 
Stjärnbilden Orion som den kan ses med blotta ögat.

Det finns gott om ljusstarka stjärnor i konstellationen. Därför blir uppräkningen av flertalet med Bayer-beteckning summarisk.[3][5] De ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden är Betelgeuse (α Orionis), Rigel (β Orionis), Bellatrix (γ Orionis) och Saiph (κ Orionis). Betelgeuse lyser med ett rödaktigt sken, och även om den betecknas som α-stjärna (enligt Bayer-beteckning), är den något ljussvagare än Rigel.

De tre stjärnorna i Orions bälte heter Alnitak (ζ Orionis), Alnilam (ε Orionis) och Mintaka (δ Orionis).

Huvudartikel: Orions bälte

I övrigt kan nämnas:

Några fakta om de ljusstarkaste stjärnorna

redigera
Egennamn Solradie Skenbar
magnitud
~avstånd
(ljusår)
  Betelgeuse     667       0,43    643
  Rigel     78       0,18    772
  Bellatrix     7,0       1,62    243
  Mintaka     ?       2,23 (3,2/3,3) / 6,85 / 14,0    900
  Alnilam     26       1,68    1359
  Alnitak     20       1,70/~4/4,21    800
  Saiph     11       2,06    724

Djuprymdsobjekt

redigera
 
Orionnebulosan, M 42
 
Hästhuvudnebulosan

Landskapsstjärnbild

redigera

Orion är Gotlands landskapsstjärnbild.

Referenser

redigera
  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 januari 2014. 
  3. ^ [a b] ”Orion Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/orion-constellation/. Läst 20 januari 2014. 
  4. ^ Chris Dolan. ”Orion”. Arkiverad från originalet den 28 november 2011. https://www.webcitation.org/63XCardIx?url=http://www.astro.wisc.edu/~dolan/constellations/constellations/Orion.html. Läst 21 januari 2014. 
  5. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 420-421. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  6. ^ ”Basic data: V* NAME HORSEHEAD Nebula – Dark Cloud (nebula)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=horsehead&submit=SIMBAD+search. Läst 6 augusti 2016.