Faksimil
Faksimil (från latin fac simile "göra lik": fac, imperativ av facere, "att göra" + simile, neutrum av similis, "lik") avser en exakt, grafisk avbildning av en äldre skrift, inte bara bokstav för bokstav, utan även med bibehållande av typsnitt och radbrytning. I stället för ny typsättning används fotoreproduktion eller andra grafiska tekniker för att åstadkomma faksimiltryck.
Faksimilöverföring via tråd eller radio (telefaksimil eller bildtelegrafi) innebär att en bild överförs i stället för att ett meddelande bokstaveras och telegraferas. Bildöverföring av detta slag har förekommit åtminstone sedan 1920-talet. Tekniken fann tidigt sin tillämpning för journalistiska fotografier. En bredare användning fick telefax över allmänna telefonnätet på 1980-talet, strax innan elektronisk post blev vanligt.
En litterär faksimilupplaga eller -utgåva är en nyutgåva som grafiskt avbildar en tidigare originalutgåva eller handskrift. Den första faksimilutgåvan anses vara Martyrologium Hieronymanum från Echternach, som Balthasar Moretus under åren 1626-1633 utförde i kopparstick.
Den första svenska utgåva som kan kallas faksimil är Olaus Petri, Tobiae Comedia (1550), utgiven 1849 i hundra exemplar av G.E. Klemming. Från och med 1863 gav Klemming ut faksimil i fotolitografiska tryck. Det året kom tre utgåvor, bland annat Olof Rudbeck d.ä. och Olof Rudbeck d.y., Campi Elysii liber primus (1702). En mera spridd svensk faksimil är Dialogus creaturum, som 1983 utgavs till 500-årsminnet av den första boken tryckt i Sverige.
Vid återgivning av äldre tryckta skrifter i elektronisk form skiljer man mellan elektronisk text (e-text, e-böcker), elektronisk faksimil (med bilder av de tryckta boksidorna) och ljudböcker. Av dessa är enbart e-texten sökbar, men faksimilen ger den mest trogna återgivningen. Det är därför vanligt att sökbar e-text kombineras med åskådlig och trovärdig faksimil.