Belgiens monarki
| Belgarnas Konung | |
| Titel | Hans Majestät |
|---|---|
| Säte | Bryssel |
| Mandatperiod | Livstid |
| Förste innehavare | Leopold I |
| Inrättat | 1831 |
| Efterträdare | Prins Philippe, hertig av Brabant (Tronföljare) |
| Webbplats | (engelska) monarchie.be/en/ |
Belgien är en konstitutionell monarki där en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) är landets statschef. Hittills har landet endast haft kungar som monark.
Kungatitlen Belgarnas konung (flamländska: Koning der Belgen; franska: Roi des Belges; tyska: König der Belgier) valdes 1830 av nationalförsamlingen, efter att självständigheten hade vunnits från Nederländerna, högst medvetet istället för det mer konventionella Kung av Belgien för att understryka att det är det belgiska folket som har den yttersta suveräniteten och som frivilligt valt en kungaätt för att tjäna deras land. Ursprungligen var Ludvig Karl av Nemours, son till franske borgarkungen Ludvig Filip I, nominerad som kandidat men var tvungen att avstå. Valet föll slutligen på Prins Leopold av Sachsen-Coburg-Gotha, morbror till blivande Drottning Viktoria av Storbritannien.
Den nuvarande kungens far, Leopold III, fattade det kontroversiella beslutet på egen hand att snabbt kapitulera inför Nazi-Tyskland år 1940. Monarkin var ifrågasatt efter andra världskrigets slut och det hölls 1950 en folkomröstning, likt i Italien och trots att majoriteten inte röstade för republik valde Leopold III att abdikera till förmån för sin äldste son.
Albert II är Belgarnas konung sedan den 9 augusti 1993, då han efterträdde sin avlidne bror Baudouin I som saknade egna barn. Tronföljaren är hans äldste son, Prins Philippe, hertig av Brabant.
Ämbetsuppgifter
Monarken utser och entledigar Belgiens premiärminister, baserat på styrkeförhållanderna i Belgiens federala parlament. Vanligtvis är monarkens roll i valet av premiärminister mycket liten, då man brukar utse en informteur som sonderar mellan partigrupperna och lägger fram förslag till premiärminister som monarken har att godkänna.
Monarkens underskrift tillsammans med ansvarig ministers namnteckning krävs för att lagar, förordningar och andra rättsakter ska äga giltighet. När landets abortlagar skulle uppmjukas 1990 valde Kung Baudouin I att låta regeringen förklara honom oförmögen att regera, mellan den 4 och 5 april samma år, så att han inte behövde skriva under lagen pga sin djupa katolska tro men för att samtidigt respektera den demokratiska folkviljan.
Lista över Belgiens monarker och tillfälliga regenter
| Nr. | Bild | Namn | Regeringstid | Not: |
|---|---|---|---|---|
| t.f. |  |
Baron Erasme Louis Surlet de Chokier | 1831 | [1] |
| 1 |  |
Leopold I | 1831–1865 | |
| 2 |  |
Leopold II | 1865–1909 | |
| 3 |  |
Albert I | 1909–1934 | |
| 4 |  |
Leopold III | 1934–1951 | |
| t.f. | Prins Charles, greve av Flandern | 1944–1950 | [2] | |
| 5 |  |
Baudouin I | 1951–1993 | |
| 6 | Fil:Albert II.jpg | Albert II | 1993–2013 | |
| 7 |  |
Philippe | 2013– |
Representation och residens
Representation och residens
-
Kungliga slottet i Bryssel
-
Lakens slott, utanför Bryssel
-
Château Royal de Ciergnon, kungafamiljens rekreationsbostad i Vallonien
Tronföljd
Arvsprincipen till den belgiska tronen är primogenitur med kognatisk tronföljd, d.v.s. att det äldsta barnet oavsett kön ärver tronen.
Se även
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monarchy of Belgium, tidigare version.
- (engelska) The Belgian Monarchy, Olivier Alsteens - Director-General of the FPS Chancellery of the Prime Minister, 2010.
Fotnoter
Externa länkar
- (engelska) www.monarchie.be/en/
| |||||||||||||||||||||||||||||||