Hoppa till innehållet

Lockheed F-104 Starfighter

Från Wikipedia
Lockheed F-104 Starfighter
Norwegian Air Force Lockheed RF-104G Starfighter Freer-1.jpg
En Lockheed F-104G Starfighter från Norges flygvapen.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1 eller 2
Första flygning4 mars 1954
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Corporation
Antal tillverkade2 578
Data
Längd16,66 meter
Spännvidd6,36 meter
Höjd4,09 meter
Vingyta18,22 m²
VingprofilBiconvex 3.36%
Sidoförhållande2,45
Tomvikt6 350 kg
Max. startvikt13 170 kg
Motor(er)1 × General Electric J79-GE-11A
Dragkraft48 kN (69 kN med EBK)
Prestanda
Max. hastighet2 333 km/h
Räckvidd med
max. bränsle
670 km
Transporträckvidd2 623 km
Max. flyghöjd15 000 meter
Stigförmåga244 m/s
Dragkraft/vikt:0,54
Vingbelastning514 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
7
Fast beväpning1 × 20 mm M61 Vulcan
KärnvapenB28, B43 eller B61
Ritning

En ritning av en Lockeed F-104 Starfighter.
Fotnoter
Källor:[1]

Lockheed F-104 Starfighter, förkortat F-104, är ett amerikanskt jaktflygplan.

Efter introduktionen satte planet en rad rekord i höjd, stighastighet och hastighetsflygning. Starfighter uppges vara det enda flygplan som samtidigt innehaft alla dessa tre rekord. Planet kom också att licenstillverkas av flera andra tillverkare utöver Lockheed. Det togs i tjänst av USA:s flygvapen 1958, men blev på grund av dålig räckvidd och kapacitet utfasat redan 1967. Trots detta såldes F-104 till en rad andra länder, som Västtyskland, Norge, Kanada och Italien. De flesta av dessa länder använde planet som ett höghastighetsjaktbombplan fram till 1980-talet, trots att detta var en uppgift flygplanet inte konstruerats för. I Italien var F-104 i bruk till 2004.

Påfallande många Starfighterplan havererade vilket kostade över 100 tyska piloter livet, och det västtyska inköpet ledde 1966 till Starfighteraffären där försvarsministern Franz Josef Strauss anklagades för att ha drivit igenom inköpet av en oändamålsenlig flygplanstyp. Anklagelserna om mutor kunde aldrig beläggas. Tio år senare uppmärksammades Starfighter, Strauss och Lockheed i den ännu större Lockheedaffären. Även Prins Bernard av Nederländerna anklagades för att ha tagit mutor av Lockheed för att flygplanet skulle väljas trots att bättre alternativ fanns.

F-104 var enmotorigt och konstruerat för överljudshastighet. Det klarade att komma upp i Mach 2. Vingarna var små, vilket gav litet luftmotstånd, men samtidigt gav dålig lyftkraft vid lägre hastigheter. Därför var planet svårt att landa med.

En ovanlig detalj på tidiga versioner var att katapultstolen sköt ut piloten nedåt i stället för uppåt. Anledningen till det var risken att piloten skulle träffas av det höga stjärtpartiet vid en utskjutning. Nackdelen var naturligtvis att man inte kunde använda katapultstolen på låg höjd eller i samband med start och landning. Detta lär ha kostat sammanlagt 21 amerikanska piloter livet när de hamnade i lägen där de hade behövt skjuta ut sig. Konstruktionen ändrades på senare tillverkade plan när man fick tillgång till en kraftfullare katapultstol som klarade av att skjuta piloten över stjärtfenan.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Francillon, René J. (1987). Lockheed Aircraft since 1913. London: Putnam Aeronautical Books. sid. 328–350. ISBN 0-85177-805-4