Skancke
Bilden på L M Skancke 1874 i Kjerkgata, Røros.
Skanke är ett norskt efternamn, som kan skrivas på flera olika sätt. Namn som Skunck och Skuncke har samma ursprung.
Den officiella statistiken ger följande antal personer bosatta i Norge respektive Sverige den 31 december 2013 med stavningsvarianterna[1][2]
- Schanche: Norge 230, Sverige 7
- Schancke: Norge 39, Sverige 0
- Schanke: Norge 226, Sverige 2
- Skanche: Norge 21, Sverige 0
- Skancke: Norge 171 Sverige 8
- Skanke: Norge 94, Sverige 4
- Skuncke: Norge 8, Sverige 15
Totalt blir detta i Norge 789 personer och i Sverige 36 personer.
Skancke-släkten från Hackås i Jämtland
Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skuncke, Skunk) är en gammal frälseätt från Hov i Hackås socken i Jämtland.
Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Røros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen[förtydliga][källa behövs] boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.
Namnet
Namnet Skanke kommer ifrån ordet 'skank' som betyder ben,[3] och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld.
Historia
Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med hänvisning till samtida skriftliga källor har man dock räknat (Gamle) Karl Pedersson (ca 1360-1423), herre på Hov i Hackås socken, som den allmänt erkände anfadern.[4] Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlsson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456.[5]
Det har gjorts försök av främst genealogen Young [6][7] att härleda ätten Skanke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skankes vapensköld med ett ben.
En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skankes vapen. Den anses ha utslocknat någon gång efter år 1716.[8]
Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra.[4]
DNA-tester och kluster
DNA-undersökningar på nu levande personer visar att Skanckeätten består av flera separata kluster eller grenar inom vilka släktskap mellan manslinjer har kunnat verifieras. Biologiskt agnatiskt släktskap har dock inte kunnat visas mellan dessa kluster i historisk tid:[9][10]
- I Skanckeättens Hackåslinje, äldre Hovgrenen, delar ett flertal manslinjer som utgår från sönerna till Peder Jensson, född cirka 1577 i Hov, Hackås socken, samma YDNA-haplogrupp, R1b1a1a2a1a1b1a. Mer specifikt tillhör de undergruppen R-BY25576. Undergruppen uppstod för högst 2 100 år sedan.[11]
- Hackåslinjens Sannegren (manslinjer från flera söner till Joan, född 1410 i Sanne, Hackås Socken) tillhör R1a-YP5236. Den uppstod för mellan 1 350 och 1 550 år sedan, och förgrenade sig från ovanstående R1b-linjer för minst 16 700 år sedan.[14]
- Opeätten (flera söner till Guttom Torbjörnsson, född omkring 1410) tillhör haplogrupp I1a1a1. Den uppstod för omkring 3 900 år sedan och förgrenade sig från ovanstående linjer för minst 22 800 år sedan.[15]
- Mjällelinjen (flera söner till Ture Nilsson, född omkring 1410 i Mjälle) tillhör haplogrupp I1-BY497, dvs I1a2a1a1d1a1a10a. Gruppen uppstod för cirka 1 700 år sedan,[16] och förgrenade sig från ovan nämnda I1a1-linje för 4 600 år sedan.[17]
Personer med efternamnet Skancke eller med varianter av detta namn
- Guri Schanke (född 1961), norsk sångerska och skådespelare
- Marie-Christine Skuncke (född 1951), svensk litteraturvetare, professor
- Martin Schanche (född 1945), norsk rallycrossförare
- Ragnar Skancke (1890–1948), norsk civilingenjör, professor och NS-politiker
- Samuel Skunck (1632–1685), svensk lingvist, teolog och universitetsrektor
Se även
- Skunck, svensk adelsätt
Referenser
- ^ Statistisk sentralbyrå, Navnesøk
- ^ Statistiska centralbyrån, Namnsök
- ^ SAOL, 13, 2006
- ^ [a b] Roger de Robelin (1995) Skanke-ätten, ISBN 82-993791-0-5, 576pp.
- ^ Nils Ahnlund (1948) Jämtlands och Härjedalens historia Del 1 intill 1537, Norstedts.
- ^ G.V.C. Young OBE (1886) Fra Skanke-slektens historie.
- ^ G.V.C. Young OBE (2001) A Brief History of the Isle of Man.
- ^ Adel. ätten Skunck, N:o 660, † i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor (1858–1864), del 3, sida 795.
- ^ FTDNA: Skancke-projektets resultatlista, läst 2018-02-24
- ^ DNA-projektets blockschema, Skankeföreningen Sverige/Sweden, Uppdaterad 2018-02-09
- ^ Yfull: R1b-Y36461 = R1b-BY25576 = R1b-CTS4459
- ^ Yfull: R1b-BY18087
- ^ Yfull: R1b-U106 (R1b1a1a2a1a1)
- ^ Yfull:R1a-YP5236
- ^ Yfull: I-S4767 (I1a1a1)
- ^ Yfull: I-Y11070 = I1-BY497 (I1a2a1a1d1a1a10a)
- ^ Yfull: I1-DF29 (I1a)