Hoppa till innehållet

Sydlig piplärksångare

Från Wikipedia
Sydlig piplärksångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSkogssångare
Parulidae
SläkteParkesia
ArtSydlig piplärksångare
P. motacilla
Vetenskapligt namn
§ Parkesia motacilla
Auktor(Vieillot, 1809)
Utbredning
Synonymer
Seiurus motacilla

Sydlig piplärksångare[2] (Parkesia motacilla) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i nordöstra USA intill rinnande vattendrag.

Sydlig piplärksångare är som namnet avslöjar en piplärksliknande fågel, men har längre och mer distinkt ögonbrynsstreck, kraftigare huvud och näbb samt kortare stjärt. Den har vanan att långsamt men bestämt gunga på bakkropp och stjärt upp och ner likt en ärla. Arten är mycket lik nära släktingen nordlig piplärksångare med brunaktig fjäderdräkt och längsstreckad undersida. Sydlig piplärksångare har dock bredare och vitare ögonbrynsstreck, något kraftigare näbb och är mer sparsamt streckad under på vit botten, ej med gul anstrykning.[4]

Sången inleds med två eller tre klara och böjda toner, följt av en serie fallande tjippande och tjirpande ljud. Lätet är ett ljudligt och starkt "spich". I flykten hörs ett stigande "zzip" likt nordlig piplärksångare.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Sydlig piplärksångare häckar i östra USA och flyttar till vinterkvarter från södra Florida till nordvästra Sydamerika och Västindien.[3] Tillfälligt har den påträffats på Grönland samt de västindiska öarna Guadeloupe och Saint Martin. Ett fynd i Kanarieöarna som tidigare ansågs utgöra en sydlig piplärksångare har nu ombestämts till nordlig piplärksångare.

Utbredningsområde för sydlig piplärksångare, där gult betecknar förekomst under häckningstid och blått övervintringsområde.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades arten i släktet Seiurus, men DNA-studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[5] Sydlig och nordlig piplärksångare har därför lyfts ut till det egna släktet Parkesia.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Precis som nordlig piplärksångare är arten knuten till vatten, i sumpskogar och vattendrag i skogsmark. Jämfört med denna föredrar dock sydlig piplärksångare mer öppna områden med rinnande vatten.[4]

Födan består huvudsakligen av insekter, mollusker och kräftdjur. Den tar större byten och färre flugor än nordlig piplärksångare. Fågeln häckar mellan april och juli, med äggläggning huvudsakligen april–juni, ibland med två kullar.[6]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 450 000 vuxna individer.[7]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Seiurus motacilla . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2015-07-10
  4. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 350. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Lovette, I.J., J.L. Pérez-Emán, J. Sullivan, R.C. Banks, I.Fiorentino, S. Córdoba-Códoba, M. Echeverry-Galvis, F.K. Barker, K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and E. Bermingham (2010), A comprehensive multilocus phylogeny for the wood-warblers and a revised classification of the Parulidae (Aves), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 753-770.
  6. ^ Curson, J. (2020). Louisiana Waterthrush (Parkesia motacilla). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61503 9 april 2020).
  7. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]