Hoppa till innehållet

Trijodtyronin

Från Wikipedia
Den kemiska strukturen för L-trijodtyronin
Den kemiska strukturen för trijodtyronin, notera de tre lila jodatomerna.

Trijodtyronin (liotyronin, T3) (C15H12I3NO4) är ett tyroideahormon. Det påverkar nästan alla fysiologiska processer i kroppen, däribland tillväxt och utveckling, ämnesomsättning, kroppstemperatur och hjärtfrekvens.[1]

Bildningen av T3 och dess prohormon tyroxin (T4) aktiveras av TSH som utsöndras från hypofysen. Mängden regleras i ett slutet loop med feedback: förhöjda värden av T3 och T4 i blodet hämmar tillverkningen av TSH i hypofysen. När värdena minskar, ökar tillverkningen av TSH. Processen är därmed ett system med negativ feedback, vilket är vad som bestämmer hormonnivåerna.

Såsom det egentliga tyreoideahormonet är effekten av T3 i vävnaderna ungefär fyra gånger starkare än T4.[2] Av allt tyreoideahormon som kroppen tillverkar, utgör T3 endast omkring 20% medan T4 utgör omkring 80%. Halveringstiden för T3 är ungefär 2,5 dygn,[3] vilket kan jämföras med T4 vars halveringstid är ungefär en vecka.

Bildande av T3

Syntes av tyreoideahormon, med T3 som slutprodukt längst ner till höger.[4]

T3 är ett hormon som aktiverar ämnesomsättningen, och som bildas av T4. T4 dejoderas av dejodinasenzymer (D2) för att omformas till det mera potenta trijodtyronin:

Som regel finns ett samband mellan värdena av T4 och T3; hos samma person är de båda något höga eller något låga. Dock är konverteringen av T4 till T3 mycket känsligt för ändrade endogena tillstånd. Vid t.ex. stress, allmänsjukdomar eller nedsatt njur- eller leverfunktion är konverteringen sämre.

Vid vissa tillstånd dejoderas T4 av enzymet D3 till omvänt T3 (reverse T3, rT3) i stället för T3. D3 kan också dejodera T4 till T2. rT3 fäster på T3-receptorerna i vävnaderna, varför T3 inte kan agera i cellerna. Själv är rT3 inaktivt för ämnesomsättningen. Däremot ingår det i feedbacksystemet med TSH, och lurar hypofysen att tro att ämnesomsättningen är högre än vad den är.

Höga halter av kortisol minskar konverteringen av T4 till T3.[5]

Verkning

T3 och T4 fäster vid kärnreceptorer, sköldkörtelhormonreceptorer. T3 (och T4) är mycket fettlösligt och kan därför passera lagrerna av fosfolipider i målcellerna. T3:s fettlöslighet beror på att den i blodomloppet är fäst vid transportproteinerna tyroxinbindande globulin (TBG), transtyretin (prealbumin, TBPA) och albumin. Sköldkörtelreceptorerna modulerar vävnadens känslighet för T3, och när T3 fäster vid dem signalerar den till målcellen att agera.

Effekter

T3 höjer basalomsättningen och ökar därigenom förbrukningen av kroppens syre och energi. Basalomsättningen är miniminivån av vad kroppen förbrukar i kalorier, det vill säga i viloläge. T3 verkar i nästan samtliga av kroppens vävnader, med några få undantag som testiklarna och mjälten. Den ökar produktionen av Na+/K+ -adenosintrifosfataser.

Blodvärden av T3

Det finns två sätt att mäta nivåerna av T3 med blodprov. Dels kan det fria T3 mätas, vilket är en indikator på nivån av T3:s aktivitet i kroppen. Dels kan det totala T3 mätas, vilket innefattar det T3 som är bundet till transportproteiner.[8]

Blodvärdet av fritt T3 testas ibland vid misstanke om giftstruma eller hypotyrodism. Om giftstruma nyss brutit ut reagerar T3 snabbare än T4, men vid hypotyreos är det tvärt om.[9] Dessutom förekommer fall av T3-toxikos eller T3-hypotyreodism, då endast T3 och inte T4 är påverkat. Att mäta totala T3 kan ge missvisande resultat eftersom mer transportprotein kan ge falskt höga värden, då det är det fria T3 som är aktivt. Som regel är dock både T4 och T3 höga eller låga. Avvikelser från detta kan, förutom vad som nämnts, bland annat bero på annan allvarlig allmänsjukdom eller tyroideahormonresistens.[10]

Barn och ungdomar kan ha högre värden fritt T3 än vuxna utan att det är kliniskt betydelsefullt. Referensvärdena varierar för olika laboratorier och testmetoder. För vuxna (icke-gravida) är referensvärdet mellan 2,5-4,0 och 6,0-6,8 pmol/L, och för barn innan skolåldern 2,5-3,0 - 6,0-9,1 pmol/L.[11][12][13] Referensvärdena för totalt T3 är ungefär 1,3-3,1 nmol/L för vuxna.[14]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
  1. ^ http://www.vivo.colostate.edu/hbooks/pathphys/endocrine/thyroid/physio.html
  2. ^ http://www.endocrineweb.com/thyfunction.html
  3. ^ "Drug Information: Uses, Side Effects, Drug Interactions and Warnings" RxList
  4. ^ Walter F., PhD. Boron (2003). Medical Physiology: A Cellular And Molecular Approaoch. Elsevier/Saunders. Sid. 1300. ISBN 1-4160-2328-3. 
  5. ^ http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/101130.pdf
  6. ^ ”Thyroid physiology and tests of function”. http://www.anaesthetist.com/icu/organs/endocr/thyroid/Findex.htm#thyfx.htm. 
  7. ^ Martin P, Brochet D, Soubrie P, Simon P (7 augusti 1985). ”Triiodothyronine-induced reversal of learned helplessness in rats”. Biol. Psychiatry "20" (9): ss. 1023–5. PMID 2992618. 
  8. ^ Military Obstetrics & Gynecology > Thyroid Function Tests In turn citing: Operational Medicine 2001, Health Care in Military Settings, NAVMED P-5139, May 1, 2001, Bureau of Medicine and Surgery, Department of the Navy, 2300 E Street NW, Washington, D.C., 20372-5300
  9. ^ http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/utforlig.asp?analysKod=S_T3_M1
  10. ^ http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/utforlig.asp?analysKod=S_T3_M1
  11. ^ http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Labmedicin_Skane/Vansterspalt/Verksamhetsomraden/Klinisk-kemi/Klinisk-kemi-startsida/Analyser/Angelholm/S-Fritt_T3_TRIJODTYRONIN/
  12. ^ http://www.lj.se/index.jsf?nodeType=12&nodeId=25084&childId=906
  13. ^ http://www.vgregion.se/upload/SU/omrade_medot/labmed/klinisk_kemi/kemi_nytt/keminytt_4_2005.pdf
  14. ^ http://www.vgregion.se/upload/SU/omrade_medot/labmed/klinisk_kemi/kemi_nytt/keminytt_4_2005.pdf

Mall:Biokemistub

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Trijodtyronin&oldid=14722416”