Trijodtyronin
Trijodtyronin (liotyronin, T3) (C15H12I3NO4) är ett tyroideahormon. Det påverkar nästan alla fysiologiska processer i kroppen, däribland tillväxt och utveckling, ämnesomsättning, kroppstemperatur och hjärtfrekvens.[1]
Bildningen av T3 och dess prohormon tyroxin (T4) aktiveras av TSH som utsöndras från hypofysen. Mängden regleras i ett slutet loop med feedback: förhöjda värden av T3 och T4 i blodet hämmar tillverkningen av TSH i hypofysen. När värdena minskar, ökar tillverkningen av TSH. Processen är därmed ett system med negativ feedback, vilket är vad som bestämmer hormonnivåerna.
Såsom det egentliga tyreoideahormonet är effekten av T3 i vävnaderna ungefär fyra gånger starkare än T4.[2] Av allt tyreoideahormon som kroppen tillverkar, utgör T3 endast omkring 20% medan T4 utgör omkring 80%. Halveringstiden för T3 är ungefär 2,5 dygn,[3] vilket kan jämföras med T4vars halveringstid är ungefär en vecka.
Bildande av T3
T3 är ett hormon som aktiverar ämnesomsättningen, och som bildas av T4. T4 dejoderas av två dejodinasenzymer för att omformas till det mera potenta trijodtyronin:
- Typ I finns i levern och utgör omkring 80% av det dejodinerade T4.
- Typ II finns i sköldkörteln.
Verkning
T3 och T4 fäster vid kärnreceptorer, sköldkörtelhormonreceptorer. T3 (och T4) är mycket fettlösligt och kan därför passera lagrerna av fosfolipider i målcellerna. T3:s fettlöslighet beror på att den i blodomloppet är fäst vid transportproteinerna tyroxinbindande globulin (TBG), transtyretin (prealbumin, TBPA) och albumin. Sköldkörtelreceptorerna modulerar vävnadens känslighet för T3, och när T3 fäster vid dem signalerar den till målcellen att agera.
Effekter
T3 ökar basalomsättningen och ökar därigenom förbrukningen av kroppens syre och energi. Basalomsättningen är miniminivån av vad kroppen förbrukar i kalorier, det vill säga i viloläge. T3 verkar i nästan samtliga av kroppens vävnader, med några få undantag som testiklarna och mjälten. Den ökar produktionen av Na+/K+ -Adenosintrifosfataser.
- Protein - T3 stimulerar till bildning av RNA-polymeras I och II, och ökar därmed graden av proteinsyntes. Den ökar också nedbrytningen av proteiner. Vid höga värden T3 är nedbrytningen högre än syntesen, och kroppen kan då hamna i en negativ jonbalans.
- Glukos - T3 gör de beta-adrenerga receptorerna mer effektiva vid metabolismen av glukos. Det ökar därför nedbrytningen av glukos och glukossyntesen.
- Lipider - T3 stimulerar nedbrytningen av kolesterol och ökar antalet LDL-receptorer, varigenom lipolysen sker snababre.
- Hjärtat - T3 ökar hjärtfrekvensen och kraften i dess sammandragning. Därigenom, och eftersom hjärtats beta-adrenerga receptorer ökar i antal, blir hjärtminutvolymen högre.[5] En följd av detta är det systoliska blodtrycket blir högre och det diastoliska blodtrycket blir lägre.
- Utveckling - Effekten av T3 är avgörande på den embryonala utveckligen och tillväxten fram till vuxen ålder. Det påverkar utveckligen av lungor och centrala nervsystemet innan födseln. Det stimulerar tillverkningen av myelin, signalsubstanser och tillväxten av nervcellsutskott. Dessutom påverkar det längdtillväxten av skelettbenen.
- Signalsubstanser - T3 kan möjligen öka serotoninnivåerna i hjärnan, i synnerhet i hjärnbarken, och minska 5HT-2-receptorerna, vilket studier på försöksdjur antyder, då T3 motverkade inlärd hjälplöshet.[6]
Blodvärden av T3
Det finns två sätt att mäta nivåerna av T3 med blodprov. Dels kan det fria T3 mätas, vilket är en indikation på nivån av T3:s aktivitet i kroppen. Dels kan det totala T3 mätas, vilket innefattar det T3 som är bundet till transportptoteiner.[7]
Blodvärdet av fritt T3 testas ibland vid misstanke om giftstruma eller hypotyrodism. Om giftstruma nyss brutit ut reagerar T3 snabbare än T4, men vid hypotyreos är det tvärt om.[8] Dessutom förekommer fall av T3-toxikos eller T3-hypotyreodism, då endast T3 och inte T4 är påverkat. Att mäta totala T3 kan ge missvisande resultat eftersom mer transportprotein kan ge falskt höga värden, då det är det fria T3 som är aktivt. Som regel är dock både T4 och T3 höga eller låga. Avvikelser från detta kan, förutom vad som nämnts, bland annat bero på annan allvarlig allmänsjukdom eller tyroideahormonresistens.[9]
Barn och ungdomar kan ha högre värden fritt T3 än vuxna utan att det är kliniskt betydelsefullt. Referensvärdena varierar för olika laboratorier och testmetoder. För vuxna (icke-gravida) är referensvärdet mellan 2,5-4,0 och 6,0-6,8 pmol/L, och för barn innan skolåldern 2,5-3,0 - 6,0-9,1 pmol/L.[10][11][12] Referensvärdena för totalt T3 är ungefär 1,3-3,1 nmol/L för vuxna.[13]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
- ^ http://www.vivo.colostate.edu/hbooks/pathphys/endocrine/thyroid/physio.html
- ^ http://www.endocrineweb.com/thyfunction.html
- ^ "Drug Information: Uses, Side Effects, Drug Interactions and Warnings" RxList
- ^ Walter F., PhD. Boron (2003). Medical Physiology: A Cellular And Molecular Approaoch. Elsevier/Saunders. Sid. 1300. ISBN 1-4160-2328-3.
- ^ ”Thyroid physiology and tests of function”. Thyroid physiology and tests of function. http://www.anaesthetist.com/icu/organs/endocr/thyroid/Findex.htm#thyfx.htm.
- ^ Martin P, Brochet D, Soubrie P, Simon P (September 1985). ”Triiodothyronine-induced reversal of learned helplessness in rats”. Biol. Psychiatry 20 (9): sid. 1023–5. PMID 2992618.
- ^ Military Obstetrics & Gynecology > Thyroid Function Tests In turn citing: Operational Medicine 2001, Health Care in Military Settings, NAVMED P-5139, May 1, 2001, Bureau of Medicine and Surgery, Department of the Navy, 2300 E Street NW, Washington, D.C., 20372-5300
- ^ http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/utforlig.asp?analysKod=S_T3_M1
- ^ http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/utforlig.asp?analysKod=S_T3_M1
- ^ http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Labmedicin_Skane/Vansterspalt/Verksamhetsomraden/Klinisk-kemi/Klinisk-kemi-startsida/Analyser/Angelholm/S-Fritt_T3_TRIJODTYRONIN/
- ^ http://www.lj.se/index.jsf?nodeType=12&nodeId=25084&childId=906
- ^ http://www.vgregion.se/upload/SU/omrade_medot/labmed/klinisk_kemi/kemi_nytt/keminytt_4_2005.pdf
- ^ http://www.vgregion.se/upload/SU/omrade_medot/labmed/klinisk_kemi/kemi_nytt/keminytt_4_2005.pdf