Räsvelg
Räsvelg eller Hräsvelg var i nordisk mytologi en örnjätte som satt vid himlens ände i norr och förorsakade vindarna genom att slå med sina vingar. Hräsvelgs väsen ger en form till det mystiska väsen, dvs vinden, som får både hav och eld att röra sig.
Mitt emellan ögonen på örnen så sitter en hök Väderfölne.
I fädrernas gudasaga berättad för ungdomen (1886 s. *234) Så beskrivs Hräsvelg som liksväljaren och har där sällskap av örnen Are, när dom samlas med Yggdrasils andra rovdjur, för att invänta att likportarna öppnas. Då dom döda som varit i Helheim "underjorden" tills dom nu dött för andra gången och nu ska träder ut genom likportarna "...och när de fördömda kommit genom dem, störta de vingade demonerna öfver de åt dem utsedda offren, trycka dem under sin dolkhvassa fjäderklädnad och flyga med gräsliga skrän genom Nifelhels töckenrymder till de för dem bestämda pinorummen.".
"....Detta dystra land (Nifelhel) är dock endast förgården till de egentliga kvalhemmen. Ett svalg förer därifrån ned till nio under Nifelhel belägna ofantliga pinohålor. Ur svalget uppstiga vidriga ångor, och älfven Slid vräker sina svarta slammiga vattenmassor ned för dess branter. I detta svalg är det som Nidhögg och de andra flygande demonerna störta sig med sina offer. Innan de aflämna dem, borra de sina näbbar, käftar och klor i deras lemmar och slita dem i trasor; men lemmarne växa åter tillsammans: en tredje död ges för de fördömda icke. Därefter fördelas dessa mellan pinohålorna i enlighet med de dödssynder, som de begått. De nio straffvärldarne bestå af nio oerhördt vidsträckta fjällgrottor, förenade med hvarandra genom öppningar, brutna i bergväggarna och stängda med portar, utanför hvilka stå väktare som till skepnad och uppförande äro vartecken af de synder, hvilkas föröfvare de bevaka. Den längst i norr belägna straffhålan kallas » Likstränderna » (Nastränderna......"
Hräsvelg ingår i en särskild grupp av jättar, närmast kosmiska väsen, som symboliserar för människan och världsalltet farliga makter. Till dessa räknas förutom Hräsvelg själv, Fenrisulven och Midgårdsormen och likaså Hel och Nidhögg.
Citat ur Poetiska Eddan (Vaftrudner talar):
- Hräsvelg heter han, vid himlens ände
sitter jätten i örnhamn jämt;
ifrån hans vingar sägs vinden komma
farande fram över folk.
- Vaftrudnesmal, vers 37