Räsvelg
Räsvelg eller Hräsvelg var i nordisk mytologi en örnjätte som satt vid himlens ände i norr och skapade vindarna genom att slå med sina vingar.
På Räsvelgs gigantiska näbb, mellan ögonen, sitter höken Väderfölne.
I fädrernas gudasaga berättad för ungdomen (1886 s. *234) så beskrivs Hräsvelg som liksväljaren. Hräsvelg har där sällskap av örnen Are. De kommer att samlas med Yggdrasils andra rovdjur för att invänta att likportarna öppnas. Då ska de döda som varit i Nifelheim "underjorden" tillsammans med de nu dött för andra gången träda ut genom likportarna "...och när de fördömda kommit genom dem, störta de vingade demonerna öfver de åt dem utsedda offren, trycka dem under sin dolkhvassa fjäderklädnad och flyga med gräsliga skrän genom Nifelheims töckenrymder till de för dem bestämda pinorummen.".
"....Detta dystra land (Nifelheim) är dock endast förgården till de egentliga kvalhemmen. Ett svalg förer därifrån ned till nio under Nifelheim belägna ofantliga pinohålor. Ur svalget uppstiga vidriga ångor, och älven Slid vräker sina svarta slammiga vattenmassor ned för dess branter. I detta svalg är det som Nidhögg och de andra flygande demonerna störta sig med sina offer. Innan de avlämnar dem, borra de sina näbbar, käftar och klor i deras lemmar och slita dem i trasor; men lemmarna växa åter tillsammans: en tredje död ges för de fördömda icke. Därefter fördelas dessa mellan pinohålorna i enlighet med de dödssynder, som de begått. De nio straffvärldarna bestå av nio oerhört vidsträckta fjällgrottor, förenade med varandra genom öppningar, brutna i bergväggarna och stängda med portar, utanför vilka stå väktare som till skepnad och uppförande är vartecken av de synder, vilkas förövare de bevaka. Den längst i norr belägna straffhålan kallas » Likstränderna » (Nastränderna......"
Hräsvelg ingår i en särskild grupp av jättar, närmast kosmiska väsen, som, för människan och världsalltet, symboliserar farliga makter. Till dessa räknas förutom Hräsvelg själv, Fenrisulven och Midgårdsormen och likaså Hel och Nidhögg.
Citat ur Poetiska Eddan (Vaftrudner talar):
- Hräsvelg heter han, vid himlens ände
sitter jätten i örnhamn jämt;
ifrån hans vingar sägs vinden komma
farande fram över folk.
- Vaftrudnesmal, vers 37
