Användare:Bothnia/Adam Oehlenschläger
Adam Gottlob Oehlenschläger, född 14 november 1779 i Köpenhamn, Danmark, död 20 januari 1850 i Köpenhamn, dansk skald och dramatiker. Oehlenschläger var son till en organist. Han avbröt sin skolgång och försökte slå sig fram som skådespelare. En tid studerade han juridik. Professor i estetik vid Köpenhamns universitet från 1809.
Oehlenschläger skrev 1819 texten till Danmarks nationalsång Der er et yndigt land. Han finns representerad i 1986 års psalmbok med originaltexten till psalmen Lär mig, du skog, att vissna glad från 1813 (trots att han saknas i registret). I juni 1829, i samband med promotionen av magistrar i Lunds domkyrka, lagerkrönte Esaias Tegnér sin danske kollega.
Oehlenschläger inledde högromantiken i Danmark med sin dikt "Guldhornene" 1802. I lustspelet "S:t Hans aften spil" driver han med upplysningstidens fantasilöshet. Hans pjäser är skrivna på ledig blankvers och språket är rikt på bilder.
Några av hans tal föreligger i nyutgåva av Bengt Gustaf Jonshult
Öhlenschläger (Oehlenschlæger), Adam Gottlob, dansk skald, f. 14 nov. 1779 i Köpen- hamns förstad Yesterbro, d. 20 jan. 1850.
Oehlenschlägers fader, Joakim Fre- derik Oehlenschläger (f. 1748, d. 1827), liksom modern av tysk härkomst, var vid sonens födelse organist och blev sedermera förvaltare vidFrederiksbergs slott, och Oehlenschläger tillbragte sedan 1780 hela sin barndom på detta slott och i dess vackra omgivningar, som han senare besjöng.
Hans undervisning var planlös, tills han 1792 kom i Efterslægtsselskabets skola, då ledd av skalden E. Storm. Han förälskade sig i en ung skådespelerska (Ellen Marie Smidth, gift Heger, se d. o.) och sökte 1797 i anledning därav anställning vid k. teatern, där han spelade flera älskarroller, utan framgång, trots vackert yttre och klangfull stämma, hvarför han 1799 tog avsked. Han hade emellertid blivit bekant med Rahbek och bröderna Ørsted. Redan 1799 började han skriva vers med Wessel och Baggesen som mönster, och vid ett festligt lag hos bröderna Ørsted fällde han det dristiga yttrande, som i själva verket visade sig vara en sann spådom: "vel er den danske poesi sunken, men den skal, f anden gale mig, rejse sig ig Jen".
Efter att ha åtnjutit undervisning af bröderna Ørsted blev ö. 1800 inskriven som student och ägnade sig först åt juridiska studier, men fann därjämte tid att 1801 besvara universitetets estetiska prisfråga, varvid han framhöll den stora vikten för Danmarks litteratur av att söka sina ämnen i den nordiska i stället för den grekiska mytologien, på samma gång han, i motsats till "upplysningstidens" nyktra uppfattning av poesin, hävdade fantasiens rätt och definierade skaldekonsten som konsten att kläda det översinnliga i en skön, sinnlig form.
Sjöslaget på Köpenhamns redd 2 april 1801, som verkade så väckande på den danska folkandan, grep honom djupt, och i enstaka kväden från 1802 spåras redan hans stora lyriska begåvning. Men av ännu större betydelse var sammanträffandet med Heinrich Steffens, vilken 1802 återkom från Tyskland som en vältalig tolk för romantiken och Goethes skaldekonst. Efter ett samtal med Steffens, som varade i 16 timmar, skrev ö. dikten Guldkornene, som betecknar genom- brottet i hans andliga liv. Han förkastade därefter det mesta av en diktsamling, som redan låg i pressen, och skrev en annan dylik, Digte, som utkom i dec. 1802, ehuru den bär årtalet 1803, och vilken gjorde epok i danska litteraturen. Framför allt tjusar Sankt Hansaften spil (sv. öfv. 1830) med sin ungdomsfriska lyrik och sitt gäckeri med upp- lysningstidens andefattiga och resonerande uppfatt- ning af lifvet och skaldekonsten.
Följande år skrev ö. Förste sang af Edda (planläggningen omfattar 24 sånger), hvilken innehåller uppslaget till "Nordens guder", och sin första prosaberättelse, Vaulundurs saga (sv. öfv. 1812; öfv. jämte ö:s "Hroars saga", 1867) samt utgav 1805 Poetiske skrifter (2 bd), vilka hälsades med stort bifall, i synnerhet från ungdomens sida. Av deras rika, men brokiga innehåll må nämnas det burleska sångspelet Frejas alter (öfv. 1821, 1834 och uppf. i Stockholm 1840), en samling ypperliga romanser, två lyriska cykler, nämligen Langelandsrejsen och Jesu Christi gjentagne liv i den aarlige natur, samt Vaulundurs saga och det romantiska dramat Aladdin (sv. öfv. 1818 och 1841, uppf. 1914 i Stockholm), en skön omdiktning af den österländska sagan i "Tusen och en natt" Sommaren 1805 reste skalden med statsunderstöd utomlands, först till Tyskland, där han trädde i beröring med sådana andens stormän som Schleiermacher, Goethe och Tieck, och sedan, i okt. 1806, till Paris, hvarest han tillbragte ett och ett hälft år, där- under flitigt besökande teatrarna och en lång tid i dagligt umgänge med J. Baggesen, som längre fram skulle bli hans bittre motståndare. På våren 1808 for han till Schweiz, där han under vintern uppehöll sig hos fru Stael v. Holstein, och 1809 till Kom, hvarest han lefde i förtroligt umgänge med Thorvaldsen. Under sin bortovaro från hem- landet skref ö. några af sina yppersta arbeten, sorgespelen Hakon Jarl (i Halle; sv. öfv. 1817 och 1848; uppf. i Stockholm 1848, 1857), Baldur hin gode (Weimar; sv. öfv. 1848), Palnatoke och Axel og Valborg (Paris; sv. öfv. 1811; uppf. 1829-44, 1856-62 i Stockholm) samt Thors rejse til Jotunheim (5 sånger), i ett af honom själf uppfunnet versmått, hvilken sedan blef inledning till "Nordens guder" och tills, med ’’Hakon Jarl" och "Baldur hiu gode" utkom under titeln Nordiske digte (1807). Icke nöjd med den lycka hans arbeten gjorde i hans fädernes- land, öfversatte skalden flera af dem på tyska och skref i Rom t. o. m. sorgespelet Correggio (sv. öfv. 1812; uppf. i Stockholm 1840) på nämnda
språk i det fåfänga hoppet att kunna bli äfven tysk skald och såsom sådan vinna ännu större läse- krets; äfven hans enda roman, Öen i Sydhavet (4 bd, 1824-25), var urspr. författad på tyska. Likaledes öfversatte han 1822-23 Holbergs lustspel och 1844 Wessels "Kærlighed uden strömper" på tyska. I nov. 1809 kom ö. tillbaka till Dan- mark, gifte sig 1810 med Kristiane Heger (f. 1782, . d. 1841), den ofvannämnda Ellen Marie Smidths svägerska och fru Rahbeks syster, med hvilken han varit förlofvad sedan 1801. S. å. utnämndes han till professor i estetik vid universitetet. Hans verksamhet på denna plats blef dock af mindre betydelse; bäst voro hans föreläsningar öfver Ewald och Schiller (1810-11; utg. 1854), med hvilka skalder han andligen var besläktad. Däremot utkom under de närmast följande tio åren ett stort antal förträffliga dikter af olika slag, en samling roman- ser och den österländska sagan Aly og Gulhyndy (1811; sv. öfv. s. å.), romancykeln Helge (1814; sv. öfv. 1830; 2:a uppl. 1874), sorgespelen Yrsa (s. å.) och Hagbarth og Signe (1815), ett ro- mantiskt drama, Fiskeren (1816), liksom "Alad- din" med österländskt motiv, Hroars saga (1817, skrefs under ett nytt besök i Paris), Nordens guder (1819) och sorgespelet Erik og Abel (1820). Vid den tiden skref han ock sången Der er et yndigt land, som senare blef Danmarks nationalsång. Men jämte dessa arbeten utgaf ö. också flera rena obetydligheter, som skarpt kritiserades af Baggesen och gåfvo anledning till en långvarig och häftig litterär strid mellan honom och ö:s beundrare. Visserligen hade Baggesen i det versifierade bref- vet "Nureddin til Aladdin" 1806 hemburit ö. sin hyllning, såsom den där egde poesiens under- bara lampa, men den andliga olikheten mellan de båda skalderna var för stor, och Baggesen kunde icke uthärda att vara trängd i skuggan af en yngre medtäflare. I själfva verket hade han nog rätt, då han klandrade den dramatiska byggnaden i sorge- spelet Hugo von Rheinberg (1813), sångspelet Ludlams Jiule (s. å.) och Röverborgen (1814), liksom när han förebrådde ö. hans vårdslöshet i stil och versform, men han försyndade sig genom sitt hånfulla språk och sitt ringa erkännande af ö:s vid samma tid utkomna värdefulla arbeten, och hans personliga utfall mot nationens uppburne skald väckte allmän ovilja, ö. deltog själf föga i striden, men hans fåfänga sårades djupt, och förso- ning kom till stånd först vid Baggesens död (1826), då ö. skref en vacker epilog till teaterns minnesfest. 1827 utkom Væringerne i Miklagaard (sv. öfv. 1865), och då väckte Heibergs kritik fejden till nytt lif, i det han i ensidigt häfdande af hegelska doktriner bestred ö:s begåfning som dramatiker, på samma gång han berömde både "Aladdin" och hans nordiska dikter samt gaf honom sitt fulla erkän- nande som lyriker och framför allt som romans- författare.
Emellertid fick ö. i juni 1829 en ly- sande upprättelse, då Tegnér vid magisterpromo- tionen i Lunds domkyrka krönte honom med en lagerkrans såsom "den nordiske sångarkungen". Kort därefter blef ö. kreerad till filos. doktor i Lund. 1828 hade ö. utgett hjältedikten Hrolf Krake, 12 sånger med ett nytt versmått, i hvilken han liksom i "Væringerne" kraftigt häfdade visade märkbar afmattning och utgjordes af me- delmåttiga tragedier och skådespel samt en mängd tillfällighetsstycken, och endast undantagsvis åter- fann man den förra storheten, såsom i tragedierna Dronning Margareta (1833), Landet fundet og for- svundet (1845) och i Örvarodds saga (1842; sv. of v. 1865, 1889). Däremot hade han nu den lyckan att vid teatern finna skådespelare, som i högre grad än de förre läto hans sorgespel komma till sin fulla rätt, så att flera af dessa, t. ex. Dina (1842) och Kjartan og Gudrun (1848), ehuru svagare än hans tidi- gare dramer, nu gjorde stor lycka. Med den estetiska lärodikten Digtekunsten och romanscykeln» Ragnar Lodbrok (båda 1848) slutade hans alstring. Kriget med Tyskland samma år gjorde ett djupt och smärtsamt intryck på ö., som alltid hade häfdat stamgemensamhet mellan nordbor och tyskar. 1849 firades’hans 71: a födelsedag med en stor fest, vid hvilken alla Danmarks skalder täflade att hedra sin store mästare; vid samma tillfälle dekorerades han, som sedan 1839 bar titeln af etatsråd och sedan 1847 af konierenståd, med Dannebrogsordens storkors. ö:s Erindringer ut- kommo 1850-51 i 4 bd (fork. uppl. 1872). Hans namnteckning återges å pl. IV till art. Auto- graf. En staty af den "äldre" ö., sittande (mod. af H. Y. Bissen 1861) restes 1874 framför k. teatern; en annan af den "unge" ö., stående (mod. af J. Schulz) restes 1897 vid Frederiksberg på ett ställe, som senare fått namnet "ö:s pläds". - ö., som Heiberg betecknat som "en digtor uden mage, stor i fortrin, stor i fejl", har utöfvat ett mäktigt inflytande på danska litteraturen och bidragit till dess pånyttfödelse i såväl innehåll som språk, hvarjämte han öppnat sinnena för forntiden och den nordiska gudaläran. För den samtida svenska litteraturen, Tegnér, Atterbom m. fl., var ö:s författarskap likaledes af icke ringa vikt. En kritisk uppl. af ö:s Poetiske skrifter (32 bd i 6 serier efter styckenas art) utgafs 1857-62 af F. L. Liebenberg; hans Ud- valgte skrifter (15 bd) utkom 1895-99. Litt.: Chr. Arentsen, "A. 0. Litteraturhistorisk livs- billede" (1879), och Y. Anderson, "A. Ö. Et liv i poesi" (I-III, 1894-1900); vidare Cl. Peder- sen, "Om forholdet mellem det gamle og det nye ved ö:s fremtræden" (1867), C. Elberling, "ö. og det österländske æventyr" (1887), Y. Yedel, "Studier över guldalderen i dansk digtning" (1890), och Y. Andersen, "Guldhornene" (1896). E. Ebg. http://runeberg.org/nfcn/0058.html
Wikimedia Commons har media som rör Bothnia/Adam Oehlenschläger.
Verk översatta till svenska
[redigera | redigera wikitext]- Aly och Gulhyndy, 1811
- Axel och Walborg. Sorgespel, 1811
- Correggio, sorgespel, 1812
- Waulundurs saga, 1812
- Hakon Jarl den rike. Sorgespel, 1817 (ny utgåva 1848: Hakon Jarl: Skådespel i fem akter)
- Berättelser, 1819
- En resa, berättad i bref till hemmet (2 vol.), 1820-21
- Freyas altare: lustspel, 1821
- Nemesis eller Det straffande ödet, 1830
- Helge: en dikt, 1830 (2:a uppl. 1874)
- Starkodder: ett sorgspel, 1833
- Sagor om nordens gudar, 1857
- Wäringarne i Miklagård: tragedi i fem akter, 1865
- Fornnordiska hjeltesagor: Vaulunders saga och Hroars saga, 1867
- Orvar Odds saga: ett fornnordiskt äfventyr, 1889
Extern länk
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]Litteraturhandboken, 1971
Se även
[redigera | redigera wikitext]
| ||||||||
Mall:Författarstub [[Kategori:Danska författare|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Danskspråkiga författare|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Psalmförfattare|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Danska poeter|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Danska dramatiker|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Födda 1779|Oehlenschläger, Adam]] [[Kategori:Avlidna 1850|Oehlenschläger, Adam]]