Vårfrukyrkan, belägen på Enköpingsåsen i Enköping och tillhör Enköpings församling. Kyrkan byggdes under 1100-talet och är en av Sveriges äldsta kyrkor. Den största förändringen gjordes på 1400-talet, då kyrkans kor byggdes ut och centraltornet plockades ner. På 1800-talets mitt sattes åter centraltorn på kyrkan och i början av 1900-talet målades kyrkan invändigt av Karl-Wilhelm Pettersson. Kyrkan har varit församlingskyrka för Vårfrukyrka socken såväl som för Enköpings stad.
Kyrkan är byggd på det åskrön, tillhörande Enköpingsåsen, som ligger nordväst om stadens gamla område. Placeringen var ett medvetet val då större delen av landskapet runtomkring dagens Enköping bestod av en stor vattenvik från Mälaren och närmare denna vik hade man inte samma hållfasthet i marken som vid åssluttningen.
Ruinerna efter Sankt Ilians kyrka, Enköping.
Vårfrukyrkan var från början en sockenkyrka och var ämnad för befolkningen utanför staden tillhörande socknen med samma namn som kyrkan. På medeltiden hade Enköping en egen stadskyrka, Sankt Ilians kyrka, som låg nedanför åsen och väster om dagens kommunala musik- och dansskola (gamla Enköpings Elementärläroverk, byggt 1864). Utgrävningar av Sankt Ilians kyrka gjordes 1943-1946 och ruinerna av denna kyrka finns att beskåda än idag och platsen är utmärkt med ett stort träkors. Utöver Sankt Ilians kyrka fanns även Sankt Olofs kyrka som också fungerade som församlingskyrka för staden.
Det var efter reformationen och påbud från Gustaf I år 1548 som Vårfrukyrkan kom att bli en kyrka för både Vårfrukyrka socken och Enköpings stad, samtidigt som de två andra kyrkorna lades öde.
