Hoppa till innehållet

Clara Hahr

Från Wikipedia
Clara Hahr
Född9 juni 1871
Dingtuna socken, Sverige
Död22 maj 1965 (93 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidKonstfack
SysselsättningFormgivare
SläktingarAugust Hahr (syskon)
Erik Hahr (syskon)
Mattis Hahr-Grundell (syskon)
Redigera Wikidata

Clara (Clary) Hilma Maria Hahr, född 9 juni 1871 i Ekeby i Dingtuna socken i Västmanlands län, död 22 maj 1965, var en svensk mönstertecknare som utförde ritningar för industrimönster. Hon var en av de första svenska tapetmönsterskaparna vars verk användes i industriell produktion. Kåbergs tapetfabrik tryckte hennes mönster, liksom engelska Sanderson.

Hon var dotter till länsagronomen Adolf Robert August Hahr och Ragnhild Hilma Theresia Ljung-Lindström. Hon var syster till Axel Hahr (adopterad), August Hahr, Erik Hahr, Anna Hahr (gift Hygrell), Gerda Hahr (gift Molin), Mattis Hahr-Grundell, Gustaf Hahr och Greta Hahr (gift Hökerberg).[1] Hahr utexaminerades från Högre konstindustriella skolan i Stockholm 1895 och gav sig därefter ut på studieresor till Paris och London. På skolan blev hon goda vänner med Märta Måås-Fjetterström, som hon förblev vän med livet ut och brevväxlade regelbundet med.[2]

Clara Hahr hjälpte sin bror Erik Hahr med utformningen av skolor i Västerås. Hon dekorerade fasaderna på det nya elementärverket för flickor, numera Fryxellska skolan, som öppnade 1902 och Herrgärdsskolan som invigdes 1905.[3] Hon bosatte sig i London och etablerade en formgivningsateljé där hon formgav textilier och tapeter för olika engelska företag. Hon ställde ut separat ett flertal gånger i London under 1910- och 1920-talen och medverkade i ett stort antal internationella utställningar.

  1. ^ Alkeblad, Jan-Åke; Lif Anders, Öhlander Ylva (2016). Erik Hahr - Arkitekten som formade Västerås. sid. 192 
  2. ^ Persson, Annika (2021). Var vid gott mod: en bok om konstnären fröken Märta Måås-Fjetterström. Albert Bonniers Förlag. ISBN 978-91-0-015713-5 
  3. ^ Alkeblad, Jan-Åke; Lif Anders, Öhlander Ylva (2016). Erik Hahr - Arkitekten som formade Västerås. sid. 63-64