Hoppa till innehållet

Ekorrbär

Från Wikipedia
Ekorrbär
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteEkorrbärssläktet
Maianthemum
ArtEkorrbär
M. bifolium
Vetenskapligt namn
§ Maianthemum bifolium
Auktor(L.) F.W.Schmidt, 1794

Ekorrbär (Maianthemum bifolium) är en art i familjen Sparrisväxter. Arten förekommer naturligt i Europa och österut till östra Asien och Japan. Den växer i skog och lund över hela Norden samt på fjällen ända till trädgränsen eller något däröver.

Ekorrbär en är flerårig ört som blir cirka 20 cm hög. Den har vanligen endast två hjärtlika, bågnerviga näringsblad, fästade på stjälkens övre del. Avvikande exemplar med tre blad finns dock. Blomman är bildad av fem tvåbladiga kretsar (således totalt fyra hylleblad och fyra ståndare). Blommans alla delar har ungefär samma gräddvita färg. Frukten är ett bär. Först sent på hösten får bären sin fulla saftighet och mörkt vinröda färg. För sin forms skull kallas de även hjärtbär. Växten är giftig[1].

Arten liknar stort ekorrbär (M. dilatatum), men den senare blir större och upp till 45 cm hög.

Ekorrbär växer delvis sympatriskt med stort ekorrbär (M. dilatatum) och där kan man finna hybriden mellan dem som fått namnet M. ×intermedium Voroschilov.

Svenska synonymer

[redigera | redigera wikitext]

Tvåbladkonvalj

Vetenskapliga synonymer

[redigera | redigera wikitext]
Convallaria bifolia L.
Convallaria cordifolia Stokes nom. illeg.
Convallaria pulchella Salisb. nom. illeg.
Convallaria quadrifida Lam. nom. illeg.
Maia bifolia (L.) Salisb.
Maianthemum convallaria Weber nom. illeg.
Maianthemum cordifolium Moench nom. illeg.
Maianthemum smilacinum Friche-Joset & Montandon nom. illeg.
Monophyllon lobelii Delarbre nom. illeg.
Sciophila convallarioides Wibel nom. illeg.
Styrandra bifolia (L.) Raf.
Unifolium quadrifidum All. nom. illeg.
  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 81. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]