Hoppa till innehållet

Gäss

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”gås” leder hit. För tamgäss, se Tamgås. För ön i Finland, se Gås, Sagu.
Gås
Kanadagås och grågås. Den första tillhör släktet Branta och den andra Anser .
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
TribusGäss
Anserini
Vetenskapligt namn
§ Anserini
Släkten
se även text
En Grågås betar gräs.

Gäss (singular: gås, latin: Anserini) är en släktgrupp fåglar inom underfamiljen Anserinae. Denna släktgrupp brukar ibland kallas äkta gäss och utgörs av de båda släktena Anser och Branta. En gåsunge benämns gässling.[1]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Gäss är stora och tunga fåglar med relativt lång hals och medellånga kraftiga ben. Hannar och honor liknar varandra. Släktet Anser har en färgskala som går i grått och brunt, dock finns det några arter som är övervägande vita. Detta släkte har ofta ben och näbb som går i röda eller gula toner. Släktet Branta är mestadels svartvitt tecknade och har grå eller svarta ben och näbb.[2]

Gäss har ett snattrande läte och även ljudliga trumpetstötsliknande rop.

Utbredning och biotop

[redigera | redigera wikitext]

Alla gåsarter lever på norra halvklotet och alla de arter som lever i Norden är flyttfåglar. Gäss ses ofta beta på stora öppna fält och åkrar och de vistas mera på land än exempelvis svanar och änder.[3]

Gässen ruggar en gång om året och kan då inte flyga. De vuxna äter växtdelar medan ungarna (gässlingarna) äter smådjur. Gäss smälter gräs och dylik föda väldigt dåligt och måste därför äta stora mängder. Detta för att snabbt göra sig av med avföring så att maten inte tynger ner dem så de inte kan lyfta om fara hotar. De flyger mycket snabbt, ordnade i v-formation. De är ganska bra simmare, men dyker endast som gässlingar eller när fara hotar under ruggningen.[4]

Idag delar man in äkta gäss i femton arter.

Vissa placerar de tre vita gässen snögås, dvärgsnögås och kejsargås i det egna släktet Chen men detta är omdiskuterat. Vissa placerar även hönsgås (Cereopsis novaehollandiae) och arterna inom det förhistoriska släktet Cnemiornis inom gruppen. Hönsgåsen och coscorobasvan (Coscoroba coscoroba) brukar anses vara de idag förekommande arter som är närmast besläktade med gässen.[2]

Gåsen och människan

[redigera | redigera wikitext]

Både ordet gås och anser (liksom Tyska Gans) tros ha samma ursprung i ett indoeuropeiskt urspråk.[5][6]

Som nyttodjur

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Andjakt & Tamgås

Jakt på vilda gäss är vanligt runt om i världen. På många platser har gäss planterats in av jägare som bytesdjur. Exempelvis har kanadagåsen introducerats runt om i Europa i detta syfte. Gäss har domesticerats av människan under mycket lång tid för att hållas för ägg, dun och kött.[7]

När gäss jagas med hagelgevär är det vanligt med skadeskjutningar. Detta resulterar i skador från småhagel som de överlever, men som leder till livslångt lidande. I Danmark fångades gäss in med nät och röntgades för se ifall de hade hagel i kroppen. Resultatet visade att 36% av gässen hade hagelkulor i kroppen från skadeskjutningar.[8][9]

I en svensk undersökning upptäcktes att äldre gäss hade 62% hagel i kroppen. Av de gäss som överlevt sin första höst hade 28% hagelskador. Upp till 12 hagel påträffades i samma gås.[10] Gåsjakt ses som en svensk jaktskandal av ornitologer som kräver att den förbjuds.[11]

Gåsen symboliserar ibland dumhet, som i uttrycket "dum som en gås". Gäss, och då särskilt tamgåsen, brukar ses som en symbol för Skåne.[12] Uttrycket "vita gäss" avser skum på vågtopparna på hav eller sjöar som uppkommer då hög vindstyrka bryter vågorna.

  1. ^ ”gäss - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/g%C3%A4ss. Läst 28 juli 2024. 
  2. ^ [a b] Olsson, Ronny (2011). Höns, ankor och gäss (2., omarb. uppl). Svenska lanthönsklubben. ISBN 978-91-633-8334-2. Läst 28 juli 2024 
  3. ^ Fakta för förvaltare: gäss och svanar: kunskapssammanställning om bete, övergödning, smittspridning och skyddsjakt. Naturvårdsverket. 2018. ISBN 978-91-620-8793-7. Läst 28 juli 2024 
  4. ^ Lärn-Nilsson, Josefine (1978). Gäss (1. uppl). LT. ISBN 978-91-36-01129-6. Läst 28 juli 2024 
  5. ^ Partridge, Eric (1983). Origins: a Short Etymological Dictionary of Modern English. New York: Greenwich House. sid. 245–246. ISBN 0-517-414252  Läst på engelska Wikipedia
  6. ^ Crystal, David (1998). The Cambridge Encyclopedia of Language. ISBN 0-521-55967-7  Läst på engelska Wikipedia
  7. ^ Lindroth, Ulf (2023). Jägarskolan: allt du behöver för att ta jägarexamen (Tredje upplagan, fjärde tryckningen). Svenska Jägareförbundets förlag. ISBN 978-91-86971-49-6. Läst 28 juli 2024 
  8. ^ ”Anskydning af vildt. Faglig rapport fra DMU, nr. 569, Konklusioner på undersøgelser 1997-2005.”. Danmarks Miljøundersøgelser, Miljøministeriet. 11 februari 2006. http://www2.dmu.dk/1_viden/2_Publikationer/3_fagrapporter/rapporter/FR569.PDF. Läst 23 juli 2024. 
  9. ^ ”Anskydning af vildt. Undersøgelser 2013-2015. Aarhus Universitet”. Teknisk rapport fra DCE - Nationalt Center for Miljø og Energi nr. 70. 5 december 2015. https://dce2.au.dk/pub/TR70.pdf. Läst 10 juli 2020. 
  10. ^ Jönsson Björn, Karlsson Johnny, Svensson Sören (1985). ”Incidence of lead shot in tissues of the bean goose (Anser fabalis) wintering in south Sweden”. Viltrevy (Swedish Wildlife Research) nr 3 Vol 13 (Svenska Jägareförbundet). 
  11. ^ ”Förbud mot användning av hagelvapen vid jakt på vilda gåsarter (Motion 1982/83:642 Sven Munke)”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/forbud-mot-anvandning-av-hagelvapen-vid-jakt-pa_g602642/. Läst 23 juli 2024. 
  12. ^ Lagerlöf, Selma (2019). Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. I. The Sublunar Society. ISBN 978-91-88999-40-5. Läst 28 juli 2024