Hoppa till innehållet

Rysslands liberaldemokratiska parti

Från Wikipedia
Rysslands liberaldemokratiska parti
Либерально-демократическая партия России
Rysslands liberaldemokratiska partis flagga. Bokstäverna ЛДПР (LDPR) är partiets förkortning på ryska.
FörkortningRyska: ЛДПР/LDPR
LandRyssland Ryssland
PartiledareLeonid Slutskij
Grundat1992[1][2]
HuvudkontorMoskva, Ryssland
Politisk ideologiNationalism
Högerpopulism[3]
Socialkonservatism[4]
Blandekonomi[5]
Euroskepticism
Politisk positionHöger[6] till extremhöger[7]
Färg(er)     Blå
     Guld
Statsduman
Mandat
39 / 450
Federationsrådet
Mandat
6 / 170
Guvernör
Mandat
3 / 85
Regionala parlament
Mandat
236 / 3 928
Webbplats
www.ldpr.ru

Rysslands liberaldemokratiska parti (ryska: Либерально-демократическая партия России, förkortat ЛДПР) är ett ryskt politiskt parti grundat i april 1991 då reformerna i Sovjetunionen uppnådde ett flerpartisystem. Partiets grundare, Vladimir Zjirinovskij, var partiledare fram till sin död i april 2022. Han efterträddes som sådan den 18 maj 2022 av Leonid Slutskij.

År 1991 blev partiet det första registrerade oppositionspartiet i Sovjetunionen under namnet Sovjetunionens liberaldemokratiska parti. Partiet skapades gemensamt av KGB och det styrande kommunistpartiet, ursprungligen ämnat som en skenopposition.[8] I de turbulenta åren efter Sovjetunionens upplösning vann partiet många röster på populistisk retorik samt väljarkårens missnöje med de två andra alternativen, Boris Jeltsin och Ryska federationens kommunistiska parti.

Partiet erhöll 13,1 % av rösterna i det ryska parlamentsvalet 2016 och har 39 mandat i Statsduman, det ryska underhuset.[9]

Politisk plattform

[redigera | redigera wikitext]

Partiets politik är namnet till trots varken särskilt liberal eller demokratisk utan alltifrån konservativ till ultranationalistisk, närmast revanschistisk och baserad till stor del på en föreställning om återuppbyggnad av det Ryska imperiet.[10][11]

Partiet förkastar både kommunism och västlig kapitalism och förespråkar strikt, auktoritärt styre med särställning för etniska ryssar och vill utvidga Ryssland till sina "naturliga gränser", alltså skapa ett slags Storryssland.[12][13] Man har sagt att ryska minoriteter i Baltikum ska skyddas från "diskriminerande lagstiftning" och ges ryska medborgarskap.[1] Partiet fokuserar även stort på kriminalitet och Zjirinovskij har bland annat sagt att alla ledare för kriminella nätverk skall arkebuseras.[1]

Val till statsduman 1993–2016

[redigera | redigera wikitext]
Årtal Andel av rösterna
1993 22,9 % (största parti)
1995 11,2 %
1999 6,0 % (under namnet Zjirinovskijs block)
2003 11,5 %
2007 8,1 %
2011 11,7 %
2016 13,1 %

Presidentval

[redigera | redigera wikitext]
Årtal Kandidat Andel av rösterna
1991 Vladimir Zjirinovskij 7,8 %
1996 Vladimir Zjirinovskij 1:a omg.: 5,7 %,
2:a omg.: -
2000 Vladimir Zjirinovskij 2,7 %
2004 Oleg Malyshkin 2,0 %
2008 Vladimir Zjirinovskij 9,5 %
2012 Vladimir Zjirinovskij 6,2 %
  1. ^ [a b c] White, Stephen (2005). ”The Political Parties”. Developments in Russian Politics. "6". Duke University Press. ISBN 0-8223-3522-0 
  2. ^ Russiaprofile Arkiverad 20 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 20 January 2011
  3. ^ Nordsieck, Wolfram (2016). ”Russia”. Parties and Elections in Europe. http://www.parties-and-elections.eu/russia.html. Läst 20 augusti 2018. 
  4. ^ Revolution Stalled: The Political Limits of the Internet in the Post-Soviet Sphere
  5. ^ Russian Government and Politics.
  6. ^ Colton, Timothy J.; Hough, Jerry F. (2010-12-01) (på engelska). Growing Pains: Russian Democracy and the Election of 1993. Brookings Institution Press. ISBN 9780815715009. https://books.google.fr/books?id=kiUNU9cYuDgC&pg=PA177&lpg=PA177&dq=ldpr+right-wing&source=bl&ots=r_EPW0-g42&sig=TLB_ImKvXIrLkqFtXMaIJWNm-yU&hl=fr&sa=X&ved=2ahUKEwjol7KM67naAhWpsKQKHcFQA-0Q6AEwCHoECAYQAQ. Läst 3 september 2019 
  7. ^ "Politics of Russia".
  8. ^ Alexander Nikolaevich Yakovlev Time of darkness, Moscow, 2003, ISBN 5-85646-097-9, page 574 (ryska: Яковлев А. Сумерки. Москва: Материк 2003 г.).
  9. ^ ria.ru Выборы в Госдуму — 2016 (Val till duman - 2016)
  10. ^ Russian Political Parties Directory (1999), p. 65.
  11. ^ Stephen E. Hanson, Post-Imperial Democracies: Ideology and Party Formation in Third Republic France, Weimar Germany, and Post-Soviet Russia (2011). Cambridge University Press.
  12. ^ Hans-Georg Betz, 1994 p. 23
  13. ^ John B. Dunlop, The Rise of Russia and the Fall of the Soviet Empire (2011). Princeton University Press, p. 167.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]