Hoppa till innehållet

Stalker (film)

Från Wikipedia
Stalker
(Сталкер)
Genreallegori
science fiction
RegissörAndrej Tarkovskij
ProducentAleksandra Demidova
ManusArkadij och Boris Strugatskij
Baserad påPicknick vid vägkanten av Arkadij och Boris Strugatskij
SkådespelareAleksandr Kajdanovskij
Anatolij Solonitsyn
Alisa Frejndlich
Nikolaj Grinko
Natasha Abramova
OriginalmusikEduard Artemjev
FotografAleksandr Knjazjinskij
ProduktionsbolagMosfilm
PremiärSovjetunionen augusti 1979
Sverige 13 april 1981
Speltid163 minuter
LandSovjetunionen Sovjetunionen
Språkryska
IMDb SFDb Elonet
Yle Arenan

Stalker (diakritiskt tecknad ryska: Ста́лкер) är en sovjetisk allegorisk SF-film från 1979 i regi av Andrej Tarkovskij. Filmen är baserad på science fiction-romanen Picknick vid vägkanten från 1972 av bröderna Arkadij och Boris Strugatskij.

Stalkern (Aleksandr Kajdanovskij) arbetar som vägvisare och leder en författare (Anatolij Solonitsyn) och en vetenskapsman (Nikolaj Grinko) in i den mystiska Zonen, en plats där många underliga företeelser sker och ett felsteg kan betyda döden. I en bunker i Zonen sägs Rummet finnas, ett rum som sägs uppfylla alla ens innersta önskningar.

  • Aleksandr Kajdanovskij – Stalker (Ста́лкер, Stálker)
  • Anatolij Solonitsyn – Författaren (Писа́тель, Pisátiel’)
  • Alisa Frejndlich – Stalkers fru (жена́ Ста́лкера, zjená Stálkera)
  • Nikolaj Grinko – Professorn (Профе́ссор, Proféssor)
  • Natasha Abramova – Martýsjka, Stalkers dotter (Марты́шка, дочь Ста́лкера, Martýsjka, dotj’ Stálkera)
  • Faime Jurno – Författarens kvinnliga samtalspartner (собесе́дница Писа́теля, sobesédnitsa Pisátielja)
  • Evgenij Kostin – Ljúger, kafé-ägaren[1] (Лю́гер, хозя́ин кафе́, Ljúger, choziáin kafé)
  • Raimo Rendi – Patrullenade polis (патру́льный полице́йский, patrúl'nyj politsiéjskij)

Okrediterade

[redigera | redigera wikitext]
  • Sergej Jakovlev – Professorns röst (го́лос Профе́ссора, gólos Proféssora)
  • Vladimir Zamansky – Professorns telefonsamtalspartner (телефо́нный собесе́дник Профе́ссора, telefónnyj sobesédnik Proféssora)

Stalker spelades in på olika platser i Baltikum i starkt giftiga miljöer bland gamla nedlagda fabriker och vattenkraftverk (Jägala vattenenergiverk[2] och Linnamäe vattenenergiverk[3]). Flera av de medverkande i filmen har senare dött i cancer, bland andra regissören, vilket kan ha påverkats av inspelningen av Stalker. Filmen hade premiär sju år före Tjernobylolyckan, då säkerheten var låg kring radioaktivt förgiftade områden i Sovjetunionen.

Ett utkast av filmens manus omarbetades till en bok kallad Stalker.

  1. ^ Ryskans användning av кафе́ är lite bredare än svenskans användning av kafé, den omfattar också ställen som skulle kunna klassas som barlokal, krog eller restaurang på svenska.
  2. ^ Geoff Dyer, Zona: A Book about a Film about a Journey to a Room. Edinborough 2012.
  3. ^ ”Linnamäe hüdroelektrijaama pais tunnistati kultuurimälestiseks”. http://kultuur.err.ee/315154/linnamae-hudroelektrijaama-pais-tunnistati-kultuurimalestiseks. Läst 22 april 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]