Hoppa till innehållet

Sklerokaktussläktet

Från Wikipedia
Sklerokaktussläktet[1]
Sclerocactus whipplei
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljKaktusar
Cactaceae
UnderfamiljCactoideae
TribusCacteae
SläkteSklerokaktussläktet
Sclerocactus
Vetenskapligt namn
§ Sclerocactus
AuktorBritt.&Rose, 1922[2]
Arter

Sklerokaktussläktet (Sclerocactus) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusar.

Samtliga arter inom sklerokaktussläktet är dvärgväxande men förekommer både som solitära som något tuvbildande. De är i regel klotformade och upp till 7,5 centimeter höga, men S. papyracantha är undantagsvis cylindrisk. De blir från 2,5 till 5 centimeter i diameter och växtkroppen är markerat vårtig. Areolerna är så ulliga att centrum av varje huvud ser ut som en ansamling av tät vit ull. I areolerna finns en till åtta taggar som är 0,6 till 2,5 centimeter långa, ser platta eller pappersliknande och vrider sig i olika riktningar. Färgen på taggarna går från olika vita nyanser till gråbrunt, och i många fall finns det ingen uppdelning mellan centrala och radiära taggar, utom hos S. papyracantha. Hos denna art finns det omkring sju markanta, mycket korta radiära taggar och en lång pappersliknande centraltagg. Blommorna är trattformade och kommer i plantans centrum. De är 1,3 till 2,5 centimeter i diameter, men ibland hindrar taggarna blommorna från att slå ut helt, vilket är vanligt med exempelvis S. schmidickeana. Färgerna på blommorna variera från vitt till krämfärgad eller rosa. Oftast har varje petal en mörkare längsgående mittlinje. Frukten är liten, klotformad och torr då den är mogen. Den påminner om frukten hos Thelocactus.

Sklerokaktussläktet kan påträffas från Arizona, New Mexico och södra Colorado i USA till San Luis Potosi i Mexiko.

Medlemmar inom sklerokaktussläktet är förhållandevis lättodlade, under förutsättning att de vattnas med försiktighet. Jordblandningen bör vara en sandig humusjord. Om vädret är mycket varmt kan de vattnas lite mer från vår till höst. Precis som Ariocarpus bör Sclerocactus odlas i lerkrukor, då jorden inte bör behålla sin fuktighet för länge. Vintertid bör de hållas helt torra och placeras svalt. Generellt så tål de rejält med frost grader men kan vara känsliga mot fuktig och stillastående luft. Eftersom de har ömtåliga rötter ympas de ofta på ett tåligare underlag, till exempel härdiga Opuntior.

Följande släkten har förts över till Sclerocactus och räknas nu som synonymer:[2]

Sclerocactus uncinatus