Tetrakord
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Tetrakord avser fyra närliggande toner och är grunden för tonskalor. Begreppet har introducerats av antika Greklands musikologer. Följande tetrakorder var kända och med följande tonintervall:
- Diatoniska
- Kromatisk (½–½–½; till exempel C–Ciss–D–Diss)
- Enharmonisk (2–1/4–1/4; till exempel med användning av kvartstoner eller andra mikrointervall)