Hoppa till innehållet

Taiwankupvinge

Från Wikipedia
Taiwankupvinge
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKupvingar
Pnoepygidae
SläktePnoepyga
ArtTaiwankupvinge
P. formosana
Vetenskapligt namn
§ Pnoepyga formosana
AuktorIngram, 1909
Synonymer
  • Taiwanesisk smygtimalia
  • Taiwanesisk kupvinge
  • Pnoepyga albiventer formosana

Taiwankupvinge[2] (Pnoepyga formosana) är en fågelart i familjen kupvingar inom ordningen tättingar.[3] Liksom andra kupvingar är den en mycket liten, nästan stjärtlös fågel som hittas nära marken i fuktiga bergsskogar.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Kupvingarna är väldigt små, kortstjärtade, marklevande fåglar, smala näbbar och rudimentära klor. Stjärtpennorna är sex till antalet och så korta att de täcks av övergumpens fjädrar, vilket får till följd att de ser helt stjärtlösa ut. Denna art har en kroppsländ på endast 8–9 cm. På hjässa och mantel är den brunsvart med ockrabeige fläckar, medan restan av ovansidan är mer mörkbrun. Den lilla stjärten är även den mörkbrun, liksom ovansidan av vingarna. Undertill är den fjällig i svart och vitt. Arten är relativt lik ljus form av fjällig kupvinge, men vingar och ben är mycket kortare, fläckarna på hjässan mer rosttonade och undersidan mörkare. Sången består av en ljudlig och ljus serie med tre visslade fraser, med en paus efter den första, kortare och långsammare än hos fjällig kupvinge.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart i höglänta områden på Taiwan.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten har kategoriserats som underart till pygmékupvingen eller fjällig kupvinge. Genetiska studier visar att taiwankupvingen står närmast den senare arten.[5]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen har kupvingarna helt okontroversiellt betraktats som en av flera släkten smygtimalior i familjen Timaliidae, som de i flera avseenden är mycket lika, därav det tidigare svenska trivialnamnet taiwanesisk smygtimalia. Genetiska studier visar dock förvånande att de istället är troligen närmare släkt med gräsfåglar (Locustellidae) och rörsångare (Acrocephalidae).[6] Därför urskiljs de numera ut som en egen familj, Pnoepygidae.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Taiwankupvingen hittas i bergsskogar, där den rör sig dolt på marken lågt i vegetationen, konstant skakande sina vingar som om den frös. Maginnehåll visar att födan består av insekter, sniglar, spindlar och frön.[4]

Fågeln häckar mellan maj och juli. Boet beskrivs som en kupol eller en cylinder med ingång i ena änden som placeras mellan mosstäckta stenar. Däri lägger den åtminstone två vita ägg. Båda föräldrar hjälps åt att mata ungarna.[4]

Även om arten har ett litet utbredningsområde finns det inga tecken på att den skulle minska i antal så pass att den kan betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten globalt som livskraftig.[1]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Pnoepyga formosana Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c] Collar, N. and C. Robson (2020). Taiwan Cupwing (Pnoepyga formosana), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.taiwrb1.01
  5. ^ Päckert, M., J. Martens, W. Liang, W.-C. Hsu, and Y.-H. Sun (2013). Molecular genetic and bioacoustic differentiation of Pnoepyga wren-babblers. Journal of Ornithology 154(2):329–337.
  6. ^ Gelang, Magnus; Cibois, Alice; Pasquet, Eric; Olsson, Urban; Alström, Per; Ericson, Per G. P. (2009). "Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification". Zoologica Scripta 38 (3): 225–236

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]