smita

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av smita  Aktiv Passiv
Infinitiv smita smitas
Presens smiter smits (smites)
Preteritum smet smets
Supinum smitit smitits
Imperativ smit
Particip
Presens smitande, smitandes
Perfekt

smita

  1. (första avljudsklassens verb, generellt) ta sig bort från en plats där man borde vara, eller undvika att göra något man borde göra
    Du smiter väl inte ifrån /att betala/ TV-avgiften?
    Synonymer: fly, rymma
  2. (transport, brottslighet) lämna platsen där en trafikolycka med ens inblandning har skett innan polisen har gett tillåtelse att göra så; göra sig skyldig till brottet smitning
    Föraren som orsakade seriekrocken smet från olycksplatsen innan polisen hann anlända.

Översättningar

[redigera]