brakk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

brakk

  1. bräckt (halvt sött och salt)
  2. (jordbruk) i träda

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brakk  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brakk brakken brakker brakkene
Genitiv brakks brakkens brakkers brakkenes

brakk m

  1. (jordbruk) träda; tillstånd där marken vilar
  2. åker som ligger i träda
    Synonymer: brakkmark

Verb

[redigera]

brakk

  1. böjningsform av brakke
  2. böjningsform av brekke

Nynorska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

brakk

  1. bräckt (halvt sött och salt)
  2. (jordbruk) i träda

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brakk  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brakk brakken brakkar brakkane

brakk m

  1. (jordbruk) träda; tillstånd där marken vilar
  2. åker som ligger i träda
    Synonymer: brakkmark

Verb

[redigera]

brakk

  1. böjningsform av brakka
  2. böjningsform av brakke
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=brakk&oldid=3948901”