konnotation

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Konnotation.

Wikipedia har en artikel om:
konnotation

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av konnotation  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konnotation konnotationen konnotationer konnotationerna
Genitiv konnotations konnotationens konnotationers konnotationernas

konnotation

  1. ords bibetydelse som skiljer sig från grundbetydelsen
    Synonymer: intension, begreppsinnehåll
    Antonymer: denotation

Etymologi

[redigera]

Efter engelska connote, av medeltidslatinets connotare ("ange tillsammans med"), av latinska cum (”med”) + notare ("förse med märke").

Översättningar

[redigera]