ir

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ir  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ ir irren
Genitiv irs irrens

ir u

  1. ärg
    Besläktade ord: irre

Fornsvenska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

īr

  1. ni
    Varianter: i
    Etymologi: Av fornnordiska ír, variant till ér.

Galiciska

[redigera]

Verb

[redigera]

ir

  1. åka

Lettiska

[redigera]

Konjunktion

[redigera]

ir

  1. och

Litauiska

[redigera]

Konjunktion

[redigera]

ir

  1. och

Portugisiska

[redigera]

Verb

[redigera]

ir oregelbundet

  1. åka

Rätoromanska

[redigera]

Verb

[redigera]

ir

  1. åka

Spanska

[redigera]

Verb

[redigera]

ir

  1. åka
  2. (hjälpverb) ska

Älvdalska

[redigera]

Verb

[redigera]

ir

  1. böjningsform av wårå