Hoppa till innehållet

David Lloyd George: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
+vidare läsning
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
m →‎Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
 
(30 mellanliggande sidversioner av 24 användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{Infobox politiker
{{Infobox politiker
| namn = David Lloyd George
|namn = David Lloyd George
| bild = David Lloyd George.jpg
|bild = David Lloyd George.jpg
| befattning = [[Storbritanniens premiärminister]]
|befattning = [[Storbritanniens premiärminister]]
| tillträdde = [[7 december]] [[1916]]
|tillträdde = [[6 december]] [[1916]]
| avgick = [[22 oktober]] [[1922]]
|avgick = [[19 oktober]] [[1922]]
| monark = [[Georg V av Storbritannien|Georg V]]
|monark = [[Georg V av Storbritannien|Georg V]]
| ställföreträdare =
|ställföreträdare =
| företrädare = [[Herbert Henry Asquith|H. H. Asquith]]
|företrädare = [[Herbert Henry Asquith|H. H. Asquith]]
| efterträdare = [[Andrew Bonar Law]]
|efterträdare = [[Andrew Bonar Law]]
| födelsedatum = [[17 januari]] [[1863]]
|födelsedatum = [[17 januari]] [[1863]]
| födelseplats = [[Chorlton-on-Medlock]], [[Manchester]], [[England]], [[Storbritannien]]
|födelseplats = [[Chorlton-on-Medlock]], [[Manchester]], [[England]], [[Storbritannien]]
| dödsdatum = {{Död datum och ålder|1945|3|26|1863|1|17}}
|dödsdatum = {{Död datum och ålder|1945|3|26|1863|1|17}}
| dödsplats = [[Tŷ Newydd]] i [[Llanystumdwy]], [[Caernarfonshire]] (i nuvarande [[Gwynedd]]), [[Wales]], [[Storbritannien]]
|dödsplats = [[Tŷ Newydd]] i [[Llanystumdwy]], [[Caernarfonshire]] (i nuvarande [[Gwynedd]]), [[Wales]], [[Storbritannien]]
| maka = Margaret Lloyd George <br /> Frances Stevenson
|maka = Margaret Owen (g.1888; d.1941) <br /> Frances Stevenson (g. 1943)
| yrke = [[Advokat]]
|yrke = [[Advokat]]
| parti = [[Liberal Party (Storbritannien)|Liberal Party]]
|parti = {{Longitem|[[Liberal Party (Storbritannien)|Liberal Party]]<br />(1890–1916; 1924–1945)}}
{{Longitem|Coalition Coupon<br />(1916–1922)}}
| namnteckning =
{{Longitem|National Liberal Party<br />(1922–1923)}}
}}'''David Lloyd George''', från [[1945]] ''Earl Lloyd George of Dwyfor'', född [[17 januari]] [[1863]] i [[Manchester]], död [[26 mars]] [[1945]] i [[Llanystumdwy]] i [[Caernarfonshire]] (i nuvarande [[Gwynedd]]), var en [[Storbritannien|brittisk]] politiker. Han var [[handelsminister]] [[1905]]-[[1908]], [[finansminister]] [[1908]]-[[1915]] samt [[premiärminister]] [[1916]]-[[1922]].
|namnteckning = David Lloyd George Signature.svg
|barn = 5 varav:
* Richard Lloyd George, 2:e Earl Lloyd-George av Dwyfor
* Dame Olwen Carey Evans
* Gwilym Lloyd George, 1: Viscount av Tenby
* Lady Megan Lloyd George
|släktingar = William George (bror)
|bildtext = Lloyd George ca 1919
}}
'''David Lloyd George, 1:e Earl Lloyd-George av Dwyfor'''{{Anmärkning|Styled as "The Earl Lloyd-George of Dwyfor" from 12 February 1945, he died before he could take his seat in the House of Lords. His peerage title was hyphenated even though his actual surname was not.}} född [[17 januari]] [[1863]] i [[Manchester]], död [[26 mars]] [[1945]] i [[Llanystumdwy]] i [[Caernarfonshire]] (i nuvarande [[Gwynedd]]), var en [[Storbritannien|brittisk]] politiker. Han var [[handelsminister]] [[1905]]-[[1908]], [[finansminister]] [[1908]]-[[1915]] samt [[premiärminister]] [[1916]]-[[1922]].


==Biografi==
Lloyd George föddes i England, men var av walesisk etnicitet och talade [[walesiska]]. Han är till dags dato den siste [[Storbritanniens liberala parti|liberale]] och den ende [[wales]]iske premiärministern i Storbritanniens historia.
Lloyd George föddes i England, men var av [[Wales|walesisk]] etnicitet och kunde tala [[walesiska]]. Han är till dags dato den siste [[Storbritanniens liberala parti|liberale]] och den ende [[wales]]iske premiärministern i Storbritanniens historia.


Lloyd George var advokat och från 1890 ledamot av [[House of Commons|underhuset]] för [[valkrets]]en [[Caernarvon]]. Han var motståndare till att inleda [[Boerkriget]] och kritiserade den brittiska militärledningen under kriget. Han var en pionjär vad gäller sociala reformer och i egenskap av finansminister införde han ålderspension 1909 och sjuk- och arbetslöshetsförsäkring 1911.
Lloyd Georges far var skollärare, och Lloyd George uppfostrades efter faderns tidiga död hos en farbror som var skomakare och baptistpastor. Han utbildade sig till advokat, avlade 1884 nödvändiga examina, och började tidigt engagera sig politiskt. Lloyd George var från 1890 ledamot av [[House of Commons|underhuset]] för [[valkrets]]en [[Caernarvon]]. Han var motståndare till att inleda [[andra boerkriget]] och kritiserade den brittiska militärledningen under kriget. 1905 valdes han in i [[Henry Campbell-Bannerman]]s regering som handelsminister och vann snart stor popularitet genom sitt fördomsfria och praktiska sätt att lösa svåra konflikter.<ref name="ReferenceA">{{bokref |redaktör=[[Gunnar Carlquist|Carlquist, Gunnar]] |år=1937 |titel=[[Svensk uppslagsbok]]. Bd 17 |utgivningsort=Malmö |utgivare=Svensk Uppslagsbok AB |sid=510-12}}</ref>


Han var en pionjär vad gäller sociala reformer och i egenskap av finansminister 1908-1915 införde han ålderspension 1909 och sjuk- och arbetslöshetsförsäkring 1911. Den "krigsbudget" mot fattigdomen som Lloyd George lade fram i ett stort tal april 1909 framkallade stor uppståndelse i konservativa kretsar. Överhuset förkastade den för att framkalla upplösning av underhuset, medan underhuset på regeringens förslag protesterade mot överhusets krav. De konservativa vann omkring 100 mandat vid nyvalen januari 1910 och klassmotsättningarna skärptes. Regeringen kom att bli beroende av irländarnas röster. [[Edvard VII av Storbritannien|Edvard VII:s]] död innebar ett kortare avbrott i striderna, som alltmer kom att röra överhusets rätt att över huvud taget besluta i beskattnings- och budgetfrågor. Efter nya val i december 1910 tvingades överhuset att 1911 acceptera en författningsreform som kraftig reducerade dess makt. Lloyd Georges förslag till sjuk- och invaliditetsförsäkring 1911 framkallade en ny kris, som snart kom att ytterligare förvärras genom hans förslag till arbetslöshetsförsäkring.<ref name="ReferenceA"/>
År 1916 blev Lloyd George premiärminister i en koalitionsregering. Under [[första världskriget]] förmådde han de allierade att stå emot den sista tyska offensiven och uppnådde seger. Efter kriget spelade han en viktig roll vid [[Freden i Versailles]].


Genom stor energi och skicklighet lyckades dock Lloyd George driva igenom sina reformer. Han kom att bli hårt ansatt från oppositionen, något som ledde till hårda kontroverser sedan det visade sig att han köpt aktier, vars kurs var beroende av den brittiska regeringens åtgärder.
Lloyd George omvaldes med en överväldigande majoritet i valet 1918. Faktorer såsom att arbetslösheten i Storbritannien ökade, hans inblandning i det ryska inbördeskriget och att han satte in militära polisstyrkor under upproret i [[Irland]] gjorde att hans förtroende bland hans eget parti minskade, och han förlorade makten 1922.
Den 24 februari 1913 anhölls den brittiska suffragettledaren [[Emmeline Pankhurst]], som erkände och tog på sig ansvaret för ett genomfört bombattentat mot Lloyd Georges lantställe.

Den irländska konflikten var på väg att leda till en allvarlig kris, då [[första världskriget]]s utbrott gjorde att andra frågor kom på dagordningen. Lloyd George var tidigare pacifist och motståndare till kriget, men efter den tyska invasionen av Belgien svängde Lloyd George och blev förespråkare för ett energiskt krig. Maj 1915 - juni 1916 var han ammunitionsminister med uppgift att förse de växande arméerna med vapen och ammunition, juni-december 1916 var han krigsminister. Efter Rumäniens svåra nederlag i kriget försökte Lloyd George motivera inrättandet av ett krigskabinett utan [[H.H. Asquith]] för att kunna leda kriget med större energi.<ref name="ReferenceA"/>

Förslaget ledde till en kabinettskris, sedan en tidningsartikel som ansågs inspirerad av Lloyd George ytterligare försvårat samarbetet mellan Asquith och Lloyd George. Asquith erbjöd honom att ingå i en ny regering, men Lloyd George vägrade på grund av villkoren, och Asquith misslyckades då att vinna tillräckligt stöd från de konservativa. Lloyd George fick då, som han säkerligen från början hoppats, uppdraget att bilda ny regering, sedan även [[Andrew Bonar Law]] misslyckats.<ref name="ReferenceA"/>

Som premiärminister ställdes Lloyd Georg inför svåra uppgifter. Makten koncentrerades hos honom och hans kolleger i krigskabinettet. Han lyckades genomföra en enhetlig ledning av [[ententen]]s krigföring och lyckades vinna [[USA]]:s mera aktiva medverkan i kriget. Framför allt förstod han att hålla modet uppe bland de stora massorna. 11 november 1918 kom centralmakternas kapitulation.<ref name="ReferenceA"/>

Sedan Lloyd George upplöst underhuset och vunnit en säker majoritet för sin koalition i december 1918, stod han inför uppgiften att föra Storbritanniens talan vid [[Freden i Versailles|fredskonferensen i Versailles]]. Hans häftiga antityska propaganda under kriget och i valrörelsen underlättade inte uppgiften att få till stånd en vettig fred. [[Georges Clemenceau]]s franska nationalism och den brittiska pressens antityska agitation försvårade hans försök att stödja [[Woodrow Wilson]]s mer försonliga politik.<ref name="ReferenceA"/>

Arbetarstrejker och "dåliga tider" gav den brittiska regeringen svåra bekymmer åren efter kriget. En ny social reformpolitik måste avbrytas på grund av finansiella svårigheter. Regeringens popularitet sjönk snabbt. Den irländska konflikten blev allt allvarligare. Lloyd George ville gå irländarna till mötes och ge dem självständighet, men stötte då bort konservativa väljare. Genom en serie statsmannakonferenser vid olika badorter försökte Lloyd George öka sin popularitet, men kom efterhand att alltmer framstå som en opportunist.<ref name="ReferenceA"/>

Faktorer såsom att arbetslösheten i Storbritannien ökade, hans inblandning i det ryska inbördeskriget och att han satte in militära polisstyrkor under upproret i [[Irland]] gjorde att hans förtroende i hans eget parti minskade.

Brittisk diplomati blev alltmera motsägelsefull och förhållandet till Frankrike allt sämre. I oktober 1922 beslöt de konservativa att lämna koalitionen, varpå George Lloyd omedelbart avgick.<ref name="ReferenceA"/>

I opposition försökte Lloyd George åter förena sig med liberalerna kring Asquith. Hans principlösa, opportunistiska program i jordfrågan och arbetslöshetsfrågan gav dock upphov till misstro i stora kretsar. När Asquith efter att ha adlats överflyttade till överhuset 1925 blev dock Lloyd George underhusliberalernas ledare. En manöver under kolarbetarstrejken 1926 skilde honom från många liberaler. Trots ansträngningar blev det liberala partiet alltmera splittrat. Valen 1931 blev en katastrof för Lloyd Georges ställning.<ref name="ReferenceA"/>

Under många år gjorde Lloyd George en ganska omstridd insats som författare till internationellt spridda tidningsartiklar.<ref name="ReferenceA"/>

== Utmärkelser ==

* [[Fil:Galó_de_l'Orde_del_Mèrit_(UK).svg|60x60px]] {{Flaggbild|England}}[[Förtjänstorden|Brittiska förtjänstorden]] (civil) 1919)<ref name=":0">{{Webbref|titel=Lloyd George of Dwyfor, 1st Earl, (David Lloyd George) (17 Jan. 1863–26 March 1945)|url=https://www.ukwhoswho.com/display/10.1093/ww/9780199540891.001.0001/ww-9780199540884-e-228309|verk=WHO'S WHO & WHO WAS WHO|hämtdatum=2024-02-16|doi=10.1093/ww/9780199540891.001.0001/ww-9780199540884-e-228309|språk=en}}</ref>

* [[Fil:Order_of_St_John_(UK)_ribbon_-vector.svg|60x60px]] Riddare av nåd av [[Brittiska Johanniterorden]]; kansler för Welsh Priory från 1918 och Prior of Wales från 1943.<ref name=":1">{{Tidskriftsref|rubrik=Burke's Peerage and Baronetage|url=http://dx.doi.org/10.1093/nq/s10-xi.272.219a|tidskrift=Notes and Queries|år=1909-03-13|hämtdatum=2024-02-16|issn=1471-6941|sid=219–220|volym=s10-XI|nummer=272|doi=10.1093/nq/s10-xi.272.219a}}</ref>
* [[Fil:Legion_Honneur_GC_ribbon.svg|60x60px]] {{Flaggbild|Frankrike}} Storkorset av [[Hederslegionen]] (1920)<ref name=":0" />
* [[Fil:Grand_Crest_Ordre_de_Leopold.png|60x60px]] {{Flaggbild|Belgien}} Storkorset av [[Leopoldsorden (Belgien)|Leopoldsorden]]<ref>{{Tidskriftsref|rubrik=Kelly's Welthandels‐Adreßbuch. Kelly's Directory of Merchants, Manufacturers and Shippers of the World. Herausgeber: Kelly's Directories Ltd. London (Kelly's Directories G. m. b. H., Hamburg 36). 52. Ausg., 1938, 2 Bände, Preis 64.— Shillings, z. Z. ca. RM. 40.—, zahlbar in Landeswährung zum Tageskurs|url=http://dx.doi.org/10.1002/lipi.19380451013|tidskrift=Fette und Seifen|år=1938-01|hämtdatum=2024-02-16|issn=0367-3278|sid=609–609|volym=45|nummer=10|doi=10.1002/lipi.19380451013}}</ref>
* [[Fil:Cavaliere_di_gran_Croce_Regno_SSML_BAR.svg|60x60px]] {{Flaggbild|Kungariket Italien}} Storkorset av [[Sankt Mauritius- och Lazarusorden]]<ref name=":1" />
* [[Fil:EST_Cross_of_Liberty_III_division_ribbon.svg|60x60px]] {{Flaggbild|Estland}}1:a graden i 3:e klassen av [[Frihetskorset (Estland)|Frihetskorset]] (29 april 1925)<ref>{{webbref |titel=Estonian State Decorations |url=https://www.president.ee/en/estonia/decorations/bearer/9159/rt-hon-david-lloyd-george |verk=president.ee |hämtdatum=22 januari 2011 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20160222131506/https://www.president.ee/en/estonia/decorations/bearer/9159/rt-hon-david-lloyd-george |arkivdatum=22 februari 2016}}</ref>

== Anmärkningar ==
{{Anmärkningslista}}


== Referenser ==
== Referenser ==

=== Tryckta källor ===
* {{runeberg.org|nfcq|0156.html Lloyd George}}
* {{runeberg.org|nfcq|0156.html Lloyd George}}

=== Noter ===
<references/>


==Vidare läsning==
==Vidare läsning==
*{{bokref |efternamn=Nordström |förnamn=Ludvig |titel=Lloyd-George. |år=1916 |utgivare=Bonnier |utgivningsort=Stockholm |libris=1656626 |url=http://runeberg.org/lnlloyd/ }}
*{{bokref |efternamn=Nordström |förnamn=Ludvig |titel=Lloyd-George. |år=1916 |utgivare=Bonnier |utgivningsort=Stockholm |libris=1656626 |url=https://runeberg.org/lnlloyd/ }}
*{{bokref |efternamn=Trolle |förnamn=[Carl] Harald |titel=David Lloyd-George: [Portr.] |år=1913 |utgivningsort=[Stockholm] |libris=3138509 }}
*{{bokref |efternamn=Trolle |förnamn=[Carl] Harald |titel=David Lloyd-George: [Portr.] |år=1913 |utgivningsort=[Stockholm] |libris=3138509 }}
*{{bokref |efternamn=Williamson |förnamn=David |titel=Lloyd George: en man av folket |år=1917 |utgivare=Hjalmar Lundberg & Gösta Olzon |utgivningsort=Stockholm |libris=1660993 }}
*{{bokref |efternamn=Williamson |förnamn=David |titel=Lloyd George: en man av folket |år=1917 |utgivare=Hjalmar Lundberg & Gösta Olzon |utgivningsort=Stockholm |libris=1660993 }}
Rad 37: Rad 85:


== Externa länkar ==
== Externa länkar ==
{{Commonscat|David Lloyd George, 1st Earl Lloyd-George of Dwyfor}}
*{{Commonscat|David Lloyd George, 1st Earl Lloyd-George of Dwyfor}}
{{Liberalism}}

{{Storbritanniens premiärministrar}}
{{politikerstub-Storbritannien}}
{{auktoritetsdata}}
{{Brittiska premiärministrar}}


{{STANDARDSORTERING:Lloyd George, David}}
{{STANDARDSORTERING:Lloyd George, David}}

[[Kategori:Födda 1863]]
[[Kategori:Avlidna 1945]]
[[Kategori:Storbritanniens finansministrar]]
[[Kategori:Storbritanniens finansministrar]]
[[Kategori:Storbritanniens premiärministrar]]
[[Kategori:Storbritanniens premiärministrar]]
[[Kategori:Brittiska parlamentsledamöter]]
[[Kategori:Brittiska parlamentsledamöter]]
[[Kategori:Män]]
[[Kategori:Ugglan]]
[[Kategori:Personer i Storbritannien under 1800-talet]]
[[Kategori:Personer i Storbritannien under 1800-talet]]
[[Kategori:Personer i Storbritannien under 1900-talet]]
[[Kategori:Personer i Storbritannien under 1900-talet]]
[[Kategori:Storbritanniens handelsministrar]]

[[Kategori:Personer från Manchester]]
[[ar:ديفيد لويد جورج]]
[[Kategori:Födda 1863]]
[[az:Devid Lloyd Corc]]
[[Kategori:Avlidna 1945]]
[[be:Дэвід Лойд Джордж]]
[[Kategori:Män]]
[[bg:Дейвид Лойд Джордж]]
[[Kategori:Ugglan]]
[[ca:David Lloyd George]]
[[cs:David Lloyd George]]
[[cy:David Lloyd George]]
[[da:David Lloyd George]]
[[de:David Lloyd George]]
[[en:David Lloyd George]]
[[es:David Lloyd George]]
[[eo:David Lloyd George]]
[[eu:David Lloyd George]]
[[fa:دیوید لوید جرج]]
[[fr:David Lloyd George]]
[[ga:David Lloyd George]]
[[gd:David Lloyd George]]
[[ko:데이비드 로이드 조지]]
[[hi:डेविड लौय्ड जार्ज]]
[[hr:David Lloyd George]]
[[io:David Lloyd George]]
[[id:David Lloyd George]]
[[it:David Lloyd George]]
[[he:דייוויד לויד ג'ורג']]
[[kw:David Lloyd George]]
[[la:David Lloyd George]]
[[lv:Deivids Loids Džordžs]]
[[hu:David Lloyd George]]
[[mr:डेव्हिड लॉइड जॉर्ज]]
[[xmf:დევიდ ლოიდ-ჯორჯი]]
[[arz:ديفيد لويد جورج]]
[[my:ဒေးဗစ် လွိုက်ဂျော့ချ်]]
[[nl:David Lloyd George]]
[[ja:デビッド・ロイド・ジョージ]]
[[no:David Lloyd George]]
[[nn:David Lloyd George]]
[[oc:David Lloyd George]]
[[pl:David Lloyd George]]
[[pt:David Lloyd George]]
[[ro:David Lloyd George]]
[[ru:Ллойд Джордж, Дэвид]]
[[sq:David Lloyd George]]
[[simple:David Lloyd George]]
[[sk:David Lloyd George]]
[[sr:Дејвид Лојд Џорџ]]
[[fi:David Lloyd George]]
[[tg:Давид Лойд Ҷорҷ]]
[[tr:David Lloyd George]]
[[uk:Девід Ллойд Джордж]]
[[war:David Lloyd George]]
[[yo:David Lloyd George]]
[[zh:大衛·勞合·喬治]]

Nuvarande version från 22 juni 2024 kl. 15.44

David Lloyd George

Lloyd George ca 1919

Tid i befattningen
6 december 191619 oktober 1922
Monark Georg V
Företrädare H. H. Asquith
Efterträdare Andrew Bonar Law

Född 17 januari 1863
Chorlton-on-Medlock, Manchester, England, Storbritannien
Död 26 mars 1945 (82 år)
Tŷ Newydd i Llanystumdwy, Caernarfonshire (i nuvarande Gwynedd), Wales, Storbritannien
Gravplats Llanystumdwy
Politiskt parti
Liberal Party
(1890–1916; 1924–1945)
Coalition Coupon
(1916–1922)
National Liberal Party
(1922–1923)
Yrke Advokat
Maka Margaret Owen (g.1888; d.1941)
Frances Stevenson (g. 1943)
Barn 5 varav:
  • Richard Lloyd George, 2:e Earl Lloyd-George av Dwyfor
  • Dame Olwen Carey Evans
  • Gwilym Lloyd George, 1: Viscount av Tenby
  • Lady Megan Lloyd George
Släktingar William George (bror)
Namnteckning David Lloyd Georges namnteckning

David Lloyd George, 1:e Earl Lloyd-George av Dwyfor[a] född 17 januari 1863 i Manchester, död 26 mars 1945 i Llanystumdwy i Caernarfonshire (i nuvarande Gwynedd), var en brittisk politiker. Han var handelsminister 1905-1908, finansminister 1908-1915 samt premiärminister 1916-1922.

Lloyd George föddes i England, men var av walesisk etnicitet och kunde tala walesiska. Han är till dags dato den siste liberale och den ende walesiske premiärministern i Storbritanniens historia.

Lloyd Georges far var skollärare, och Lloyd George uppfostrades efter faderns tidiga död hos en farbror som var skomakare och baptistpastor. Han utbildade sig till advokat, avlade 1884 nödvändiga examina, och började tidigt engagera sig politiskt. Lloyd George var från 1890 ledamot av underhuset för valkretsen Caernarvon. Han var motståndare till att inleda andra boerkriget och kritiserade den brittiska militärledningen under kriget. 1905 valdes han in i Henry Campbell-Bannermans regering som handelsminister och vann snart stor popularitet genom sitt fördomsfria och praktiska sätt att lösa svåra konflikter.[1]

Han var en pionjär vad gäller sociala reformer och i egenskap av finansminister 1908-1915 införde han ålderspension 1909 och sjuk- och arbetslöshetsförsäkring 1911. Den "krigsbudget" mot fattigdomen som Lloyd George lade fram i ett stort tal april 1909 framkallade stor uppståndelse i konservativa kretsar. Överhuset förkastade den för att framkalla upplösning av underhuset, medan underhuset på regeringens förslag protesterade mot överhusets krav. De konservativa vann omkring 100 mandat vid nyvalen januari 1910 och klassmotsättningarna skärptes. Regeringen kom att bli beroende av irländarnas röster. Edvard VII:s död innebar ett kortare avbrott i striderna, som alltmer kom att röra överhusets rätt att över huvud taget besluta i beskattnings- och budgetfrågor. Efter nya val i december 1910 tvingades överhuset att 1911 acceptera en författningsreform som kraftig reducerade dess makt. Lloyd Georges förslag till sjuk- och invaliditetsförsäkring 1911 framkallade en ny kris, som snart kom att ytterligare förvärras genom hans förslag till arbetslöshetsförsäkring.[1]

Genom stor energi och skicklighet lyckades dock Lloyd George driva igenom sina reformer. Han kom att bli hårt ansatt från oppositionen, något som ledde till hårda kontroverser sedan det visade sig att han köpt aktier, vars kurs var beroende av den brittiska regeringens åtgärder. Den 24 februari 1913 anhölls den brittiska suffragettledaren Emmeline Pankhurst, som erkände och tog på sig ansvaret för ett genomfört bombattentat mot Lloyd Georges lantställe.

Den irländska konflikten var på väg att leda till en allvarlig kris, då första världskrigets utbrott gjorde att andra frågor kom på dagordningen. Lloyd George var tidigare pacifist och motståndare till kriget, men efter den tyska invasionen av Belgien svängde Lloyd George och blev förespråkare för ett energiskt krig. Maj 1915 - juni 1916 var han ammunitionsminister med uppgift att förse de växande arméerna med vapen och ammunition, juni-december 1916 var han krigsminister. Efter Rumäniens svåra nederlag i kriget försökte Lloyd George motivera inrättandet av ett krigskabinett utan H.H. Asquith för att kunna leda kriget med större energi.[1]

Förslaget ledde till en kabinettskris, sedan en tidningsartikel som ansågs inspirerad av Lloyd George ytterligare försvårat samarbetet mellan Asquith och Lloyd George. Asquith erbjöd honom att ingå i en ny regering, men Lloyd George vägrade på grund av villkoren, och Asquith misslyckades då att vinna tillräckligt stöd från de konservativa. Lloyd George fick då, som han säkerligen från början hoppats, uppdraget att bilda ny regering, sedan även Andrew Bonar Law misslyckats.[1]

Som premiärminister ställdes Lloyd Georg inför svåra uppgifter. Makten koncentrerades hos honom och hans kolleger i krigskabinettet. Han lyckades genomföra en enhetlig ledning av ententens krigföring och lyckades vinna USA:s mera aktiva medverkan i kriget. Framför allt förstod han att hålla modet uppe bland de stora massorna. 11 november 1918 kom centralmakternas kapitulation.[1]

Sedan Lloyd George upplöst underhuset och vunnit en säker majoritet för sin koalition i december 1918, stod han inför uppgiften att föra Storbritanniens talan vid fredskonferensen i Versailles. Hans häftiga antityska propaganda under kriget och i valrörelsen underlättade inte uppgiften att få till stånd en vettig fred. Georges Clemenceaus franska nationalism och den brittiska pressens antityska agitation försvårade hans försök att stödja Woodrow Wilsons mer försonliga politik.[1]

Arbetarstrejker och "dåliga tider" gav den brittiska regeringen svåra bekymmer åren efter kriget. En ny social reformpolitik måste avbrytas på grund av finansiella svårigheter. Regeringens popularitet sjönk snabbt. Den irländska konflikten blev allt allvarligare. Lloyd George ville gå irländarna till mötes och ge dem självständighet, men stötte då bort konservativa väljare. Genom en serie statsmannakonferenser vid olika badorter försökte Lloyd George öka sin popularitet, men kom efterhand att alltmer framstå som en opportunist.[1]

Faktorer såsom att arbetslösheten i Storbritannien ökade, hans inblandning i det ryska inbördeskriget och att han satte in militära polisstyrkor under upproret i Irland gjorde att hans förtroende i hans eget parti minskade.

Brittisk diplomati blev alltmera motsägelsefull och förhållandet till Frankrike allt sämre. I oktober 1922 beslöt de konservativa att lämna koalitionen, varpå George Lloyd omedelbart avgick.[1]

I opposition försökte Lloyd George åter förena sig med liberalerna kring Asquith. Hans principlösa, opportunistiska program i jordfrågan och arbetslöshetsfrågan gav dock upphov till misstro i stora kretsar. När Asquith efter att ha adlats överflyttade till överhuset 1925 blev dock Lloyd George underhusliberalernas ledare. En manöver under kolarbetarstrejken 1926 skilde honom från många liberaler. Trots ansträngningar blev det liberala partiet alltmera splittrat. Valen 1931 blev en katastrof för Lloyd Georges ställning.[1]

Under många år gjorde Lloyd George en ganska omstridd insats som författare till internationellt spridda tidningsartiklar.[1]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Styled as "The Earl Lloyd-George of Dwyfor" from 12 February 1945, he died before he could take his seat in the House of Lords. His peerage title was hyphenated even though his actual surname was not.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Nordström, Ludvig (1916). Lloyd-George.. Stockholm: Bonnier. Libris 1656626. https://runeberg.org/lnlloyd/ 
  • Trolle, [Carl] Harald (1913). David Lloyd-George: [Portr.]. [Stockholm]. Libris 3138509 
  • Williamson, David (1917). Lloyd George: en man av folket. Stockholm: Hjalmar Lundberg & Gösta Olzon. Libris 1660993 
  • Wärenstam, Eric (1945). På maktens tinnar: en berättelse om Lloyd George, "trollkarlen från Wales". Bragd och hjältedåd, 99-1596748-9 ; 64. Stockholm: Harrier. Libris 1393859 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]