Hoppa till innehållet

Stormfloden i Nordsjön 1953

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Vy över översvämmade områden på den sydholländska ön Goeree-Overflakkee
Vattenmassor bryter igenom skyddsvallen i Erith sydost om London

Stormfloden i Nordsjön 1953 (danska: Stormfloden i Nordsøen 1953, tyska: Flutkatastrophe von 1953, engelska: North Sea flood of 1953, nederländska: Watersnood van 1953) orsakade den svåraste stormflodskatastrofen i Nordsjön under 1900-talet. Stormfloden inträffade natten mellan den 31 januari och 1 februari 1953 och drabbade stora delar av kusten i framförallt Nederländerna och Storbritannien och till viss del även i Belgien. Även Nordsjökusterna i Västtyskland och Danmark berördes av ovädret.

Enligt officiella uppgifter dog 1 853 personer i Nederländerna, 307 personer i Storbritannien, 28 personer i Belgien och 224 personer på havet i samband med att färjan MV Princess Victoria och flera fiskebåtar sjönk.

Ett flertal skyddsvallar längs kusterna förstördes.[1] I Nederländerna fick översvämningskatastrofen till följd att ett mycket omfattande skyddsprogram mot översvämningar sattes igång, Deltaplanen. Stora delar av den nederländska kusten fick genom Deltaprojektet den största översvämningsbarriären i världen och en ny infrastruktur byggdes upp.

I Nederländerna ledde stormfloden katastrofen till planläggningen av Deltaprojektet, ett oöverträffat projekt för att skydda hela Nederländernas kustlinje mot nästa översvämningskatastrof. Deltaprojektet är det största vattenregleringskomplex i Nederländerna och ett av de största vattenhanteringsprojekten i världen och finns upptagen på den lista över moderna världens sju underverk som sammanställdes 1994 av American Society of Civil Engineers.

I Storbritannien ledde katastrofen till planläggningen av Thames Barrier som kom att byggas först 20 år senare.

Se även

Källor

Fotnoter

Externa länkar