Hoppa till innehållet

Violsnäcka: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
lite puts, bör finnas i kategorin snäckor, lägger till kategori Glaucidae på omdirigeringen för enhetlighet
Rad 22: Rad 22:
}}
}}


'''Violsnäcka''' (''Glaucus atlanticus'') är en havslevande art av [[pelagisk]]a [[nakensnäckor]] i [[familj (biologi)|familjen]] [[Glaucidae]]. Det är den enda arten i [[genus]]et ''Glaucus''<ref>Lalli C. M. & Gilmer R. W. (1989). ''Pelagic snails: the biology of holoplanktonic gastropod mollusks''. Stanford University Press. ISBN 0804714908, ISBN 9780804714907. [http://books.google.co.in/books?id=yIAfwz5cxPMC&dq Ltd preview] in Google Books. page 224. Accessed on 13 Jan 2010.</ref> men är nära släkt med ''[[Glaucilla marginata]]'', en annan medlem i familjen [[Glaucidae]].
'''Violsnäcka''' (''Glaucus atlanticus'') är en havslevande art av [[pelagisk]]a [[nakensnäckor]] i [[familj (biologi)|familjen]] [[Glaucidae]]. Det är den enda arten i [[släkte]]t ''Glaucus''<ref>Lalli C. M. & Gilmer R. W. (1989). ''Pelagic snails: the biology of holoplanktonic gastropod mollusks''. Stanford University Press. ISBN 0804714908, ISBN 9780804714907. [http://books.google.co.in/books?id=yIAfwz5cxPMC&dq Ltd preview] in Google Books. page 224. Accessed on 13 Jan 2010.</ref> men är nära släkt med ''[[Glaucilla marginata]]'', en annan medlem i familjen Glaucidae.


== Beskrivning ==
== Beskrivning ==

Den normala längden på violsnäckan är mellan 5 och 8&nbsp;cm,<ref name="strangeanimals">[http://www.strangeanimals.info/2011/06/glaucus-atlanticus.html Strange Animals: Glaucus atlanticus]</ref> men den största uppmätta längden var 40 cm.<ref name="Welch 2010">Welch J. J. (2010). "The “Island Rule” and Deep-Sea Gastropods: Re-Examining the Evidence". ''[[PLoS ONE]]'' '''5'''(1): e8776. [[doi:10.1371/journal.pone.0008776]].</ref> Den är silvergrå på ryggen, och mörk- respektive ljusblå i mönster ventralt.<ref>Piper R. (2007) ''Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals''. Greenwood Publishing Group, ISBN 0313339228, ISBN 9780313339226. pages 42-43.</ref>
Den normala längden på violsnäckan är mellan 5 och 8&nbsp;cm,<ref name="strangeanimals">[http://www.strangeanimals.info/2011/06/glaucus-atlanticus.html Strange Animals: Glaucus atlanticus]</ref> men den största uppmätta längden var 40 cm.<ref name="Welch 2010">Welch J. J. (2010). "The “Island Rule” and Deep-Sea Gastropods: Re-Examining the Evidence". ''[[PLoS ONE]]'' '''5'''(1): e8776. [[doi:10.1371/journal.pone.0008776]].</ref> Den är silvergrå på ryggen, och mörk- respektive ljusblå i mönster ventralt.<ref>Piper R. (2007) ''Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals''. Greenwood Publishing Group, ISBN 0313339228, ISBN 9780313339226. pages 42-43.</ref>


== Habitat ==
== Habitat ==
[[Nakensnäckor]] är [[pelagisk]]a, och finns runtom i världens [[hav]], i [[tempererat klimat|tempererade]] och [[tropiskt klimat|tropiska]] vatten. Regioner där violsnäckan finns, inkluderar de östra och södra kusterna av [[Sydafrika]], [[Europa|europeiska]] vatten, östkusten av [[Australia]] och [[Mozambique]].<ref name="WoRMS">{{WRMS species|140022|''Glaucus atlanticus'' Forster, 1777||3 April 2010}}</ref> Violsnäckan flyter upp och ned vid vattenytan.
[[Nakensnäckor]] är [[pelagisk]]a, och finns runtom i världens [[hav]], i [[tempererat klimat|tempererade]] och [[tropiskt klimat|tropiska]] vatten. Regioner där violsnäckan finns, inkluderar de östra och södra kusterna av [[Sydafrika]], [[Europa|europeiska]] vatten, östkusten av [[Australien]] och [[Moçambique]].<ref name="WoRMS">[http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=140022 ''Glaucus atlanticus'' på WoRMS, Forster, 1777, läst 3 april 2010]</ref> Violsnäckan flyter upp och ned vid vattenytan.


== Biologi och beteende ==
== Biologi och beteende ==
Rad 36: Rad 35:
Violsnäckan [[predation|lever på]] andra stora [[pelagisk]]a organismer, som giftiga [[blåmanet]]er och [[bidevindseglare]]. Ibland kan även violsnäckor bli [[kannibalism|kannibaler]].
Violsnäckan [[predation|lever på]] andra stora [[pelagisk]]a organismer, som giftiga [[blåmanet]]er och [[bidevindseglare]]. Ibland kan även violsnäckor bli [[kannibalism|kannibaler]].


Violsnäckan kan äta den giftiga [[blåmanet]]en på grund av sin immunitet till de [[gift]]iga [[nässelcell]]erna. Den äter hela organismen, och lägger undan de giftiga cellerna för eget bruk, i spetsen på deras fingerlika "fjädrar" som sticker ut från kroppen.<ref>[[William B. Rudman|Rudman W. B.]] (6 November 1998). [http://www.seaslugforum.net/factsheet.cfm?base=glauatla "''Glaucus atlanticus'' Forster, 1777"]. Sea Slug Forum, accessed 26 February 2011.</ref> Eftersom violsnäckan sparar giftet under en längre period innan det används, är dess slutliga attack också betydligt effektivare.
Violsnäckan kan äta den giftiga blåmaneten på grund av sin immunitet till de [[gift]]iga [[nässelcell]]erna. Den äter hela organismen, och lägger undan de giftiga cellerna för eget bruk, i spetsen på deras fingerlika "fjädrar" som sticker ut från kroppen.<ref>[[William B. Rudman|Rudman W. B.]] (6 November 1998). [http://www.seaslugforum.net/factsheet.cfm?base=glauatla "''Glaucus atlanticus'' Forster, 1777"]. Sea Slug Forum, accessed 26 February 2011.</ref> Eftersom violsnäckan sparar giftet under en längre period innan det används, är dess slutliga attack också betydligt effektivare.


Med hjälp av en gasfylld säck i sin mage, flyter vilsnäckan på havsytan, och på grund av säckens placering flyter den upp-och-ned. Färgerna på violsnäckans rygg (egentligen dess [[fot]]), är ljusa och blänkande, medan dess mage är mörk. Detta är ett exempel på ''[[:en:countershading|countershading]]'', när färgerna gör att snäckan smälter in med bakgrunden både nerifrån (ljust) och uppifrån (mörkt).
Med hjälp av en gasfylld säck i sin mage, flyter violsnäckan på havsytan, och på grund av säckens placering flyter den upp-och-ned. Färgerna på violsnäckans rygg (egentligen dess [[fot]]), är ljusa och blänkande, medan dess mage är mörk. Detta är ett exempel på ''[[:en:countershading|countershading]]'', när färgerna gör att snäckan smälter in med bakgrunden både nerifrån (ljust) och uppifrån (mörkt).


Liksom de flesta havssnäckorna, är violsnäckan en [[hermafrodit]], då den har både manliga och kvinnliga [[könsorgan]]. Till skillnad från många arter av [[nakensnäckor]], som parar sig med sidorna mot varandra, parar sig violsnäckor med magsidorna mot varandra.<ref>Debelius H. & Kuiter R. H. (2007). ''Nudibranchs of the world''. IKAN-Unterwasserarchiv. ISBN 3939767069, ISBN 9783939767060.</ref> Efter parningen producerar bägge parter ägg.
Liksom de flesta havssnäckorna, är violsnäckan en [[hermafrodit]], då den har både manliga och kvinnliga [[könsorgan]]. Till skillnad från många arter av [[nakensnäckor]], som parar sig med sidorna mot varandra, parar sig violsnäckor med magsidorna mot varandra.<ref>Debelius H. & Kuiter R. H. (2007). ''Nudibranchs of the world''. IKAN-Unterwasserarchiv. ISBN 3939767069, ISBN 9783939767060.</ref> Efter parningen producerar bägge parter ägg.
Rad 47: Rad 46:
{{Glaucidaestub}}
{{Glaucidaestub}}


[[Kategori:Glaucidae]]
[[Kategori:Blötdjursstubbar]]
[[Kategori:Snäckor]]


[[de:Glaucus atlanticus]]
[[de:Glaucus atlanticus]]

Versionen från 25 juli 2011 kl. 20.57

Violsnäcka
Glaucus atlanticus
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamBlötdjur
Mollusca
KlassSnäckor
Gastropoda
OrdningBakgälade snäckor
Opisthobranchia
UnderordningNudibranchia
FamiljGlaucidae
SläkteGlaucus
ArtViolsnäcka
G. atlanticus
Vetenskapligt namn
§ Glaucus atlanticus
AuktorForster, 1777[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Violsnäcka (Glaucus atlanticus) är en havslevande art av pelagiska nakensnäckor i familjen Glaucidae. Det är den enda arten i släktet Glaucus[2] men är nära släkt med Glaucilla marginata, en annan medlem i familjen Glaucidae.

Beskrivning

Den normala längden på violsnäckan är mellan 5 och 8 cm,[3] men den största uppmätta längden var 40 cm.[4] Den är silvergrå på ryggen, och mörk- respektive ljusblå i mönster ventralt.[5]

Habitat

Nakensnäckor är pelagiska, och finns runtom i världens hav, i tempererade och tropiska vatten. Regioner där violsnäckan finns, inkluderar de östra och södra kusterna av Sydafrika, europeiska vatten, östkusten av Australien och Moçambique.[6] Violsnäckan flyter upp och ned vid vattenytan.

Biologi och beteende

En skiss över djuret.

Violsnäckan lever på andra stora pelagiska organismer, som giftiga blåmaneter och bidevindseglare. Ibland kan även violsnäckor bli kannibaler.

Violsnäckan kan äta den giftiga blåmaneten på grund av sin immunitet till de giftiga nässelcellerna. Den äter hela organismen, och lägger undan de giftiga cellerna för eget bruk, i spetsen på deras fingerlika "fjädrar" som sticker ut från kroppen.[7] Eftersom violsnäckan sparar giftet under en längre period innan det används, är dess slutliga attack också betydligt effektivare.

Med hjälp av en gasfylld säck i sin mage, flyter violsnäckan på havsytan, och på grund av säckens placering flyter den upp-och-ned. Färgerna på violsnäckans rygg (egentligen dess fot), är ljusa och blänkande, medan dess mage är mörk. Detta är ett exempel på countershading, när färgerna gör att snäckan smälter in med bakgrunden både nerifrån (ljust) och uppifrån (mörkt).

Liksom de flesta havssnäckorna, är violsnäckan en hermafrodit, då den har både manliga och kvinnliga könsorgan. Till skillnad från många arter av nakensnäckor, som parar sig med sidorna mot varandra, parar sig violsnäckor med magsidorna mot varandra.[8] Efter parningen producerar bägge parter ägg.

Referenser

  1. ^ ITIS – Standard Report Page: Glaucus atlanticus
  2. ^ Lalli C. M. & Gilmer R. W. (1989). Pelagic snails: the biology of holoplanktonic gastropod mollusks. Stanford University Press. ISBN 0804714908, ISBN 9780804714907. Ltd preview in Google Books. page 224. Accessed on 13 Jan 2010.
  3. ^ Strange Animals: Glaucus atlanticus
  4. ^ Welch J. J. (2010). "The “Island Rule” and Deep-Sea Gastropods: Re-Examining the Evidence". PLoS ONE 5(1): e8776. doi:10.1371/journal.pone.0008776.
  5. ^ Piper R. (2007) Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals. Greenwood Publishing Group, ISBN 0313339228, ISBN 9780313339226. pages 42-43.
  6. ^ Glaucus atlanticus på WoRMS, Forster, 1777, läst 3 april 2010
  7. ^ Rudman W. B. (6 November 1998). "Glaucus atlanticus Forster, 1777". Sea Slug Forum, accessed 26 February 2011.
  8. ^ Debelius H. & Kuiter R. H. (2007). Nudibranchs of the world. IKAN-Unterwasserarchiv. ISBN 3939767069, ISBN 9783939767060.

Mall:Glaucidaestub

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Violsnäcka&oldid=14594342”