Hoppa till innehållet

Division I i ishockey 1994/1995

Från Wikipedia
Division I
Säsong1994/1995
VinnareBodens IK (norra serien)
Mora IK (västra serien)
Huddinge IK (östra serien)
IF Troja-Ljungby (södra serien)
Uppflyttade-
NedflyttadeAvesta BK
Danderyd-Täby HC
IF Mölndal Hockey
IFK Kumla IK
Östersunds IK

Bodens HF
Clemensnäs/Rönnskärs IF
Husums IF IK
IF Björklöven
IF Sundsvall Hockey
Piteå HC
Skellefteå AIK HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Östersunds IK
Arvika HC
Avesta BK
Grums IK
IFK Kumla IK
IFK Munkfors
Mora IK
Sunne IK
Surahammars IF
Team Gävle HF
Örebro IK
Arlanda HC
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Haninge HC
Huddinge IK
IF Vallentuna BK
IK Nyköpings Hockey
Södertälje SK
Uppsala/AIS
Östervåla IF
Borås HC
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Pantern
IK Vita Hästen
Linköpings HC
Mariestad BoIS
Mörrums GoIS IK
Tingsryds AIF
Tranås AIF
Lagen i Division I 1994/1995.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division I i ishockey 1994/1995 var Sveriges näst högsta ishockeyserie under säsongen. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan. Övriga lag gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag tre och fyra från Allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Deltagande lag

[redigera | redigera wikitext]

Nya lag i serien var Haninge HC, IF Sundsvall Hockey (tidigare Tunadals IF), IFK Munkfors, Mariestads BoIS, Surahammars IF och Östervåla IF som alla flyttats upp från Division II. Dessutom tillkom IF Björklöven som flyttats ner från Elitserien. Nykomlingen Surahammar hade gått upp i den östra kvalserien, men bytte plats med Uppsala som tidigare spelat i den västra serien.

Division I Norra
Bodens IK
Clemensnäs/Rönnskärs IF
Husums IF
IF Björklöven
IF Sundsvall Hockey
Piteå HC
Skellefteå AIK HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Östersunds IK
Division I Västra
Arvika HC
Avesta BK
Grums IK
IFK Kumla IK
IFK Munkfors
Mora IK
Sunne IK
Surahammars IF
Team Gävle HF
Örebro IK
Division I Östra
Arlanda HC
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Haninge HC
Huddinge IK
IF Vallentuna BK
IK Nyköpings Hockey 90
Södertälje SK
Uppsala/AIS
Östervåla IF
Division I Södra
Borås HC
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Pantern
IK Vita Hästen
Linköpings HC
Mariestads BoIS
Mörrums GoIS IK
Tingsryds AIF
Tranås AIF Hockey

Division I Norra

[redigera | redigera wikitext]

Norra serien var jämn och fick ett dramatiskt slut. Med en omgång kvar att spela stod Boden, Kiruna och Skellefteå på samma poäng. Skellefteå föll dock mot derbykonkurrenten Clemensnäs i sista omgången, medan Boden enkelt besegrade Östersund och säkrade sin plats i Allsvenskan. Skellefteå såg ändå ut att får den andra allsvenska platsen då Husum ledde mot Kiruna, men Kiruna vände 7–5 till 7–9 och säkrade två poäng och en plats i Allsvenskan på Skellefteås bekostnad. Kirunas Hans Huczkowski vann poängligan med 36 poäng (18+18). Skellefteå drog störst publik – i genomsitt &&&&&&&&&&&02532.&&&&&02 532 åskådare per match. Boden, Kiruna och Björklöven nådde också ett snitt på över &&&&&&&&&&&01500.&&&&&01 500 per match. För serien som helhet låg snittet på &&&&&&&&&&&01077.&&&&&01 077 åskådare.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Bodens IK 18 14 1 3 105 27 +78 29
2 Team Kiruna IF 18 14 1 3 100 56 +44 29
3 Skellefteå AIK HK 18 13 1 4 74 35 +39 27
4 IF Björklöven 18 9 2 7 86 61 +25 20
5 Sundsvall/Timrå HC 18 8 2 8 62 69 −7 18
6 IF Sundsvall Hockey 18 5 4 9 56 77 −21 14
7 Husums IF 18 5 3 10 63 88 −25 13
8 Piteå HC 18 6 1 11 56 98 −42 13
9 Östersunds IK 18 4 1 13 41 78 −37 9
10 Clemensnäs/Rönnskärs IF 18 2 4 12 46 100 −54 8

Division I Västra

[redigera | redigera wikitext]

I den västra serien var förväntningarna stora på Örebro och Mora. Förväntningarna infriades – Mora vann och Örebro kom tvåa och lagen fick därmed de båda platserna i Allsvenskan. Överraskningarna kom istället på plats tre och fyra. Fjolårets kvalserielag Sunne och nykomlingen Surahammar hade värvat nya spelare och spelade upp sig i serien. Örebros Niklas Sjökvist vann poängligan med 26 poäng (11+15) på 18 matcher. Örebro drog störst publik, 878 per match. Serien totalt hade ett snitt på 552 åskådare per match, vilket var sämst av de fyra grundserierna.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Mora IK 18 11 6 1 93 43 +50 28
2 Örebro IK 18 12 3 3 88 47 +41 27
3 Sunne IK 18 9 4 5 66 53 +13 22
4 Surahammars IF 18 8 4 6 70 61 +9 20
5 Team Gävle HF 18 8 4 6 63 57 +6 20
6 Grums IK 18 8 2 8 69 64 +5 18
7 Avesta BK 18 7 4 7 63 63 0 18
8 Arvika HC 18 5 2 11 52 83 −31 12
9 IFK Munkfors 18 2 4 12 50 93 −43 8
10 IFK Kumla IK 18 3 1 14 45 95 −50 7

Division I Östra

[redigera | redigera wikitext]

Huddinge och Södertälje var förhandsfavoriter för att ta platserna till Allsvenskan, med Hammarby som joker som skulle kunna blanda sig i leken. Det kom de också att göra. Under ledning av den nye tränaren Aleksandr Skvortsov kunde Hammarby snuva Södertälje på andraplatsen och ta sig vidare till Allsvenskan. Magnus Eliasson, Hammarby vann poängligan med 37 poäng (16+21). Södertälje, med &&&&&&&&&&&01134.&&&&&01 134 åskådare per match, var det enda laget med ett publiksnitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 per match. Serien snittade på 600 per match.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Huddinge IK 18 14 2 2 93 45 +48 30
2 Hammarby IF 18 12 2 4 81 55 +26 26
3 Södertälje SK 18 9 6 3 63 39 +24 24
4 Uppsala/AIS 18 8 3 7 60 57 +3 19
5 IK Nyköpings Hockey 90 18 7 4 7 61 69 −8 18
6 Östervåla IF 18 7 3 8 63 74 −11 17
7 Arlanda HC 18 5 3 10 63 74 −11 13
8 Haninge HC 18 6 1 11 58 77 −19 13
9 IF Vallentuna BK 18 4 3 11 52 71 −19 11
10 Danderyd-Täby HC 18 3 3 12 49 82 −33 9

Division I Södra

[redigera | redigera wikitext]

Inför seriestarten tippades Vita Hästen och Troja ta de allsvenska platserna. Så blev det också, men inte utan att Tingsryd gav dem rejält motstånd först. Först i sista omgången kunde Vita Hästen avgöra genom att hämta in ett 0–4 mot Mariestad. Kvitteringen kom med 26 sekunder kvar av matchen. Tingsryds Larry Pilut vann poängligan med 33 poäng (17+16) på 18 matcher. Totalt kom &&&&&&&&&0100955.&&&&&0100 955 åskådare till den södra seriens matcher. I genomsitt blev det &&&&&&&&&&&01122.&&&&&01 122 åskådare per match vilket var den högsta siffran av de fyra grundserierna. Vita Hästen var det lag som drog mest publik, i genomsnitt &&&&&&&&&&&02292.&&&&&02 292 per match. Även Tingsryd, Borås, Troja, Linköping och Mariestad drog mer än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Troja-Ljungby 18 15 1 2 89 37 +52 31
2 IK Vita Hästen 18 13 3 2 79 48 +31 29
3 Tingsryds AIF 18 13 2 3 82 43 +39 28
4 IK Pantern 18 10 3 5 81 63 +18 23
5 Mariestads BoIS 18 5 5 8 62 65 −3 15
6 Borås HC 18 5 2 11 51 85 −34 12
7 Mörrums GoIS IK 18 5 1 12 70 87 −17 11
8 Tranås AIF Hockey 18 4 3 11 47 71 −24 11
9 Linköpings HC 18 5 0 13 43 71 −28 10
10 IF Mölndal Hockey 18 3 4 11 46 80 −34 10
Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1995.

Kvalificerade för att delta i Allsvenskan var de två främsta lagen från varje grundserie samt de två sämsta lagen från Elitserien: Ängelholmlaget Rögle och Göteborgslaget Västra Frölunda. Vinnarna gick vidare till Allsvenska finalen, lag 3 och 4 till Playoff 3 och lag 5–8 till Playoff 2.[5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Rögle BK 18 13 3 2 84 46 +38 29
2 Västra Frölunda HC 18 12 2 4 106 50 +56 26
3 IF Troja-Ljungby 18 11 2 5 70 51 +19 24
4 Team Kiruna IF 18 7 6 5 54 54 0 20
5 Bodens IK 18 8 1 9 71 65 +6 17
6 Huddinge IK 18 5 5 8 57 73 −16 15
7 IK Vita Hästen 18 6 2 10 54 61 −7 14
8 Mora IK 18 5 4 9 55 81 −26 14
9 Örebro IK 18 5 2 11 51 80 −29 12
10 Hammarby IF 18 3 3 12 46 87 −41 9

Fortsättningsserier

[redigera | redigera wikitext]

Division I Norra forts

[redigera | redigera wikitext]

Vid seriens början utdelades bonuspoäng beroende på placering i grundserien: Skellefteå 7p, Björklöven 6p, Sundsvall/Timrå 5p, IF Sundsvall 4p, Husum 3p, Piteå 2p och Östersund 1p. Umeålaget Björklöven hade fått lämna Elitserien föregående säsong och också tappat många spelare. Under grundserien hade man haft svårt att hålla jämna steg med topplagen, men i fortsättningsserien gick det bättre, man tappade endast två poäng under fjorton matcher. De tog därmed den första platsen i Playoff. Den andra platsen gick till Skellefteå. Nykomlingarna Östersund vann bara en enda match efter jul och trots att de förstärktes av ingen mindre än Vladimir Krutov förpassades de till Division II nästa säsong. Skellefteålaget Clemensnäs (CRIF) kom näst sist och fick spela vidare i kvalserien.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Björklöven 14 12 2 0 75 34 +41 32
2 Skellefteå AIK HK 14 11 0 3 62 30 +32 29
3 Sundsvall/Timrå HC 14 9 0 5 61 40 +21 23
4 Piteå HC 14 5 5 4 47 48 −1 17
5 IF Sundsvall Hockey 14 4 3 7 47 56 −9 15
6 Husums IF 14 3 2 9 56 72 −16 11
7 Clemensnäs/Rönnskärs IF 14 3 2 9 39 65 −26 8
8 Östersunds IK Nedflyttad  14 1 2 11 34 76 −42 5

Division I Västra forts

[redigera | redigera wikitext]

När serien startade om delades det ut bonuspoäng till lagen baserat på deras placering i grundserien: Sunne 7p, Surahammar 6p, Gävle 5p, Grums 4p, Avesta 3p, Arvika 2p och Munkfors 1p. Sunne och Surahammar fortsatte spela bra även efter juluppehållet. För Sunne var seriesegern och platsen i Playoff klar redan i elfte omgången, medan det för Surahammar dröjde till sista omgången innan man var säkra på en plats i Playoff. Då mötte man Team Gävle borta i en avgörande match som man till slut vann med 1–3. I botten låg Avesta på samma poäng som Kumla. Avesta flyttades ner till Division II, medan Kumla klarade en plats i kvalserien. Nykomlingarna Munkfors lyckades hålla undan och säkrade en plats i serien även till nästkommande säsong.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Sunne IK 14 9 1 4 60 50 +10 26
2 Surahammars IF 14 7 1 6 59 53 +6 21
3 Team Gävle HF 14 6 2 6 46 44 +2 19
4 Grums IK 14 4 5 5 60 49 +11 17
5 IFK Munkfors 14 7 1 6 56 61 −5 16
6 Arvika HC 14 4 5 5 47 51 −4 15
7 IFK Kumla IK 14 5 3 6 45 51 −6 13
8 Avesta BK Nedflyttad  14 4 2 8 39 56 −17 13

Division I Östra forts

[redigera | redigera wikitext]

Innan serien började delades det ut poäng efter vilken placering lagen fått i grundserien: Södertälje 7p, Uppsala 6p, Nyköping 5p, Östervåla 4p, Arlanda 3p, Haninge 2p och Vallentuna 1p. Efter jul vann Södertälje serien enkelt (10 poängs marginal) och tog den första platsen till Playoff. Den andra platsen togs av Nyköping, men inte utan motstånd från nykomlingen Haninge som blev seriens stora överraskning. Laget kom bara trea i fjorårets kvalserie, men fick en plats i Division I efter att AIK flyttats upp till Elitserien. Nu stred man om en plats i playoff. I botten lyckades Vallentuna hålla undan från sistaplatsen och räddade sig till kval. Istället blev det Danderyd-Täby som hamnade på nedflyttningsplats till Division II.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Södertälje SK 14 12 0 2 73 28 +45 31
2 IK Nyköpings Hockey 90 14 7 2 5 63 59 +4 21
3 Haninge HC 14 8 2 4 56 54 +2 20
4 Uppsala/AIS 14 6 1 7 60 55 +5 19
5 Östervåla IF 14 6 1 7 50 55 −5 17
6 Arlanda HC 14 6 1 7 48 55 −7 16
7 IF Vallentuna BK 14 3 2 9 41 64 −23 9
8 Danderyd-Täby HC Nedflyttad  14 3 1 10 58 79 −21 7

Division I Södra forts

[redigera | redigera wikitext]

När serien drog igång gav lagen poäng efter placering i grundserien: Tingsryd 7p, Pantern 6p, Mariestad 5p, Borås 4p, Mörrum 3p, Tranås 2p och Linköping 1p. Playoffplatserna togs som förväntat av Tingsryd och Malmölaget Pantern. Förutom Tingsryds skyttekung Larry Pilut blev även målvakten Mattias Elm en avgörande faktor för att Tingsryd vann. I botten hamnade Mölndal med endast 5 poäng och dålig publikuppbackning (ett snitt på endast 156 per match). Nykomlingen Tranås hamnade på kvalplats.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Tingsryds AIF 14 9 2 3 57 23 +34 27
2 IK Pantern 14 9 2 3 67 47 +20 26
3 Mariestads BoIS 14 9 2 3 52 39 +13 25
4 Linköpings HC 14 9 1 4 65 50 +15 20
5 Mörrums GoIS IK 14 4 3 7 46 52 −6 14
6 Borås HC 14 4 2 8 41 63 −22 14
7 Tranås AIF Hockey 14 3 1 10 54 77 −23 9
8 IF Mölndal Hockey Nedflyttad  14 2 1 11 38 69 −31 5

I första omgången möttes de två främsta lagen från respektive fortsättningsserie. Det blev lagen från den norra och den södra serien som gick vidare och fick möta lagen som tagit platserna 5–8 i Allsvenskan. Vinnarna från Playoff 2 gick vidare till tredje omgången där de mötte lag 3–4 från Allsvenskan.

 
Playoff 1Playoff 2Playoff 3
 
                            
 
 
 
 
0
 
 
IK Vita Hästen 55
 
0
 
IF Björklöven 13
 
IF Björklöven 74
 
0
 
Surahammars IF 11
 
IK Vita Hästen 136
 
 
Team Kiruna IF 422
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
Bodens IK 55
 
0
 
Skellefteå AIK HK 20
 
Skellefteå AIK HK 164
 
0
 
Sunne IK 423
 
Bodens IK 66
 
0
 
IK Pantern 25
 
IK Pantern 275
 
0
 
Södertälje SK 534
 
IK Pantern 625
 
 
Mora IK 353
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
IF Troja-Ljungby 47
 
0
 
Tingsryds AIF 24
 
Tingsryds AIF 334
 
0
 
IK Nyköping523
 
Tingsryds AIF 32
 
 
Huddinge IK 21
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Boden, Troja och Vita Hästen vidare till Kvalserien till Elitserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockey

[redigera | redigera wikitext]

Kval till Division I

[redigera | redigera wikitext]

Serien vanns av Antjärns IK (AIK Hockey) från Härnösand som återigen kvalificerade sig för Division I. CRIF försvarade sin plats till nästa säsong.[6]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Antjärns IK Uppflyttad 6 4 2 0 28 16 +12 10
2 Clemensnäs/Rönnskärs IF 6 3 1 2 22 23 −1 7
3 Örnsköldsviks SK 6 1 2 3 20 22 −2 4
4 Kovlands IF 6 1 1 4 18 27 −9 3

Falun och Fagersta kvalificerade sig till Division I, medan Kumla åkte ur.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Team Falun HF Uppflyttad 6 4 0 2 24 22 +2 8
2 Fagersta AIK Uppflyttad 6 3 0 3 26 28 −2 6
3 IFK Kumla IK Nedflyttad  6 2 1 3 23 20 +3 5
4 Bofors IK 6 2 1 3 23 26 −3 5

Vallentuna försvarade sin plats i Division I. Den andra platsen stod mellan Väsby och Wisby medan Österåker visade sig vara utan chans att gå vidare. Avgörande blev Väsbys bortaseger mot Wisby i näst sista omgången som slutade 1–5.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IF Vallentuna BK 6 4 1 1 22 15 +7 9
2 Väsby IK HK Uppflyttad 6 4 0 2 25 15 +10 8
3 Wisby Islander HC 6 2 1 3 18 23 −5 5
4 IFK Österåker IK 6 1 0 5 14 26 −12 2

Västervik tog första platsen till Division I nästa säsong följt av Tranås som ordnade fortsatt spel i divisionen. Mest anmärkningsvärt var inte själva kvalet utan en match från playoff som föregick. Kristianstad möte Olofström i playoff om en plats i kvalserien. Vid ordinarie tid stod det 3–3 och förlängning följde. Det skulle visa sig behövas ytterligare tre perioder (totalt sex perioder) och ytterligare 13 minuter innan Kristianstad kunde avgöra matchen i den 133:e minuten. Detta kunde noteras som nytt svenskt rekord i lång match och vållade en del besvär. De lokala tidningarna fick flytta fram tryckningen till långt efter midnatt och polisen fick påringningar av från oroliga anhöriga som saknade någon i den 2000-hövdade publiken.[9][10]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Västerviks IK Uppflyttad 6 5 1 0 27 16 +11 11
2 Tranås AIF Hockey 6 3 1 2 28 19 +9 7
3 IK Oskarshamn 6 0 3 3 23 33 −10 3
4 Kristianstads IK 6 1 1 4 18 28 −10 3
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1995 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X
Webbreferenser
Noter
  1. ^ [a b] Leif Hammarström (1995). Janne Stark. red. ”Boden och Kiruna visade sig starkast”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 276–281. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Roy Henriksson (1995). Janne Stark. red. ”Riktigt spännande först efter jul”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 282–287. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Jan-Åke Lindahl (1995). Janne Stark. red. ”'Bajen' och Haninge seriens utropstecken”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 288–293. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1995). Janne Stark. red. ”Tingsryd nära skräll : Föll på mållinjen”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 294–299. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Leif Hammarström (1995). Janne Stark. red. ”Kiruna satte färg och favoriterna höll”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 300–311. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Anders Nordin (1995). Janne Stark. red. ”Inget kunde stoppa Antjärn”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 348. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Roy Henriksson (1995). Janne Stark. red. ”Outsiders i topp”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 349. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Håkan Lundh (1995). Janne Stark. red. ”Veteran-kvartett visade vägen”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 350. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Sven Elofsson (1995). Janne Stark. red. ”Svenskt rekord i 'lång match'”. Årets Ishockey 1995 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 351. ISSN 0347-2221. 
  10. ^ Mattias Danielson (27 september 2007). ”Svensk elithockeys längsta matcher”. svenskafans.com. https://www.svenskafans.com/hockeyzon/194752.aspx. Läst 21 mars 2019.