Hoppa till innehållet

Shenyang Jian-11

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Jian-11)
Shenyang Jian-11
沈阳健-11 (kinesiska)
Shenyang Jian-11, mars-2007.
Beskrivning
TypJaktflygplan
Besättning1 eller 2 (beroende på variant)
Första flygningDecember-1998
I aktiv tjänstDecember-1998 –
VersionerSu-27SK/J-11/J-11A,
J-11B, J-11BS, J-11BH, J-11BSH och J-11D
UrsprungKina Kina
TillverkareShenyang Aircraft Corporation (SAC)
Antal tillverkadeSu-27SK/J-11/J-11A: 104 st
J-11B-: Ca 340 st (år 2019)
Data
Längd21,9 meter
Spännvidd14,7 meter
Höjd5,92 meter
Vingyta62,04 m²
Tomvikt16 380 kg
Max. startvikt33 000 kg
Motor(er)Su-27SK/J-11A:2× Saturn AL-31F
Dragkraft2× 75,22 kN
2× 123 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighetMach 2,35
Räckvidd med
max. bränsle
1 500 km
Transporträckvidd3 530 km
Max. flyghöjd19 000 meter
Stigförmåga300 m/s
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
10
Fast beväpning1× 30 mm GSh-30-1 automatkanon
RobotarPL-8, PL-9, PL-12, Vympel R-27, Vympel R-73, Vympel R-77
Elektronik
RadarN001VE Myech

Shenyang Jian-11, förkortat Jian-11 eller J-11 (kinesiskaː 沈阳健-11), med NATO-rapporteringsnamnet Flanker-L, är den kinesiska beteckningen på det ryska tvåmotoriga jaktflygplanet Suchoj Su-27SK som tillverkades under licens i Kina. Licensavtalet mellan Ryssland och Kina skrevs under 1995 och fram till år 2000 producerades ca 100 flygplan.

År 2002 presenterade Kina ett nytt flygplansprojekt som bygger på J-11. Det nya planet har fått beteckningen J-11B och kommer att bära den inhemska jetmotorn WS-10A, ha mer modifierad teknik, kunna utföra både attack/bomb- och jaktuppdrag. Utöver detta så kommer planet även ha ett nytt kinesiskt vapensystem som gör att planet kommer att kunna bära alla de senaste kinesiska robotsystemen. Det finns även planer på ett dubbelsitsigt flygplan med beteckningen J-11BS. Detta tros bli kinesiska flygvapnets motsvarighet till det ryska stridsflyget Suchoj Su-30.

  • J-11: Kinesiskt byggda Su-27SK från 1998 med byggsatser från Ryssland. Premiärflög december 1998, men med så stora kvalitetsbrister att ryska montörer kallades in.
  • J-11A: Kinesiskt byggda Su-27SK från 2000 med byggsatser från Ryssland. År 2006 slutade produktionen. Då hade totalt 104 J-11 och J-11A tillverkats.[1]
  • J-11B (Flanker-L): Kallad ”Flaming Dragon”. Uppdatering ”Block 02” innebar nya motorn Shenyang (Woshan) WS-10A "Taihang". Premiärflög 2004. Tillverkning av J-11B slutade år 2013.
  • J-11BS (Flanker-L+): J-11B med dubbelsäte. År 2012 fanns över 120 J-11B och J-11BS i tjänst.
  • J-11BH (Flanker-L): För marinen, baserad på J-11B. Sågs första gången maj-2010.
  • J-11BSH (Flanker-L+): För marinen, baserad på J-11BS.
  • J-11BG: Sågs första gången november-2019. Troligen med ny AESA-radar.[2]
  • J-11BGH: För marinen, uppdatering på J-11BH, motsvarande J-11BG.
  • J-11D (Flanker-L): Kinas variant av Su-35. Prototypen premiärflög den 29 april 2015. Flera funktioner från J-16, som bättre radar (AESA), ny datalänk, lättare kompositmaterial i vingar och bakparti, luft-till-luftmissiler PL-10 WVR och PL-15 BVR, PL-21 och YJ-12 samt liknande lufttankning som på J-15. Vingarna har fått tre lastpunkter, från tidigare två. En framtida motor WS-10B Block II med helt digital kontroll (FADEC) för ökad prestanda är möjlig.[3][4]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]